Iiih! Efter nästan fyra år på den här bloggen är det dags att testa en ny värd. Bästis jobbar på SOLO och de sökte en mammabloggare, så dit bär idag flyttlasset. Jag hoppas verkligen att ni vill hänga med!

Hoppas detta blir bra nu!

Från och med idag hittar ni mig alltså här.

Vintern kom tydligen till slut - i mars. Idag har vi fyra grader, stormblåst och regn. Det var inte så muntert att vakna upp till. Men jag har ju en liten solstråle här hemma som gör det omöjligt att vara vinterdeppad. Så fort man tittar på honom så slår han ut ett megaleende. Jag kan inte få nog av honom, vill bara pussa och krama och klämma på honom hela tiden. Idag fick han smaka fruktmix på äpple, päron och mandarin, plus lite rismjölskräm. Han tyckte att det var mycket märkligt och spottade ut det mesta, men han gjorde det skrattandes. Inte ens vid fyra i morse, när han tyckte att det var dags att stiga upp kunde jag hålla  mig sur särskilt länge. Det där leendet alltså...

Gårdagen blev väldigt lyckad och det blev lite drakflygning ändå. Vi samlade vännerna och körde picknick på Anidri beach. Max var lite trulig, men sov ganska stor del av vistelsen så det gick bra ändå. Elli såg jg inte mycket av, mer än på avstånd. Hon hade fullt upp med att leka och lära sig drakflygning av sin gudfar.

Jag har så mycket bilder från de senaste dagarna att jg knappt kan välja...

Härlig morgon!

Karnevalen är över och idag är den "ren måndag". Då brukar hela byn samlas på en strand och flyga drakar. Idag är det dock jätteblåsigt så jag vet inte riktigt hur sugna vi är på att stå och få sant i ögon, hår och mun samtidigt som vi kämpar med en eventuellt gnällig bebis, en bångstyrig drake och en sur 3-åring som vill se draken i luften och inte omkringstudsande på marken.

Även om det inte blir någon drakflygning så blir det säkert en kaffe nere i byn och sedan blir det ren lunch hemma hos svärmor (inga produkter från djur som har blod, dvs inget kött, ingen mjölk och inga ägg - räkor går dock bra för de har ju inget blod).

Den rena måndagen är kick-offen på fastan som varar i 40 dagar innan påsk. Långt ifrån alla fastar och fastan innebär alltså avhåll från det jag nämnt ovan men vissa kör med egna varianter. Aris fastar inte och inte heller svärmor som inte anser att köttätande är något "dåligt", men andra familjemedlemmar gör så menyn hos svärmor är ändå köttfri dessa veckor.

Igår var det sista karnevalsdagen med obligatorisk bränning av nån figur (vet faktiskt inte vad och varför). Efteråt var det fyrverkerier som faktiskt imponerade, det var jättefint! Jag kan dock inte låta bli att tänka på vad det har kostat byn som officiellt inte har några pengar... hmm... Lille Eftihis Maximos somnade när vi gick hemifrån vid åtta och sov hela kvällen - perfekt! Elli var på strålande humör och dansade omkring i sin prinsessklänning som hon vägrar ta av sig.

Natten gick väldigt bra också - äntligen! - vi har kämpat i många nätter nu... Somnade som sagt vid 20, vaknade vid 00 för mat, sov sedan till 4 då han också bara åt och somnade om. Vid 6-tiden strulade han lite men somnade när han fick komma till mig och ligga tätt intill (han måste känna mig andas på hans panna och helst ska min mun också vara tryckt mot hans huvud).Klockan 07.30 vaknade han som en liten solstråle och vi gick upp. Vid 8 fick han sin frukost och somnade igen vid 9, lagom till att Elli vaknade. Så himla mysigt. Det är så skönt att kunna ge Elli lite extravård ibland. Nu ligger hon här brevid mig i soffan täcket är på, mjölk i flaska, solen strilar in genom fönstret och ur radion strömmar härlig 60-talsmusik.

Aris är hemma idag, på bästa humör, och allt känns så himla perfekt. Önskar jag kunde spara den här morgonen och trycka på repeat varje dag...

Hoppas att ni också får en fin ren måndag!

När vi satt och sippade på våra drinkar innan festen kickat igång ordentligt igår så kunde jag inte sluta tänka på barnen. Elli hade varit lite ledsen för att hon skulle sova hos yaya och det var lite svårt att sluta tänka på där i början. Min fina lilla tjej ville "sova hem! inte ha pappou, yaya!". Jag somnade henne hemma hos yaya så allt var ok när jag faktiskt gick, men ändå, det skavde lite. Jag fick plötsligt en enorm lust att gå hem till svärmor och krypa ner i sängen där Elli sov och borra in näsan i hennes nacke och lyssna på hennes små snarkningar. Åh, hon är så ljuvlig!

Lilleman hade suttit i sin farmors famn när jag gick,  på sitt allra bästa humör med ett stort leende och charmat farfar. Den bilden var också svår att gnugga av näthinnan. Jag kände mig så lycklig och rik när jag tänkte på de små grynen. Mina fina små bönor, mina egna. Jag vet att jag log där i baren och tänkte att även om kvällen skulle bli en flopp så skulle jag få njuta av mina små frön väldigt snart igen.

Usch så smörigt det här lät, men det var precis så jag tänkte och kände. De är det bästa och finaste jag har och någonsin kommer att få.

Denna helg är det stora festligheter i byn, och i alla byar och städer över hela Grekland. Det är karnevalshelgen! Förtio dagar innan påsk har man karneval i varenda småby och stad och alla klär ut sig och i centrum kommer ett härligt karnevaltåg att ringla fram på lördag. Det är allt från förskolebarn till skolbarn och andra fria grupper som fixar något kitchigt att dra fram genom stan samtidigt som de dansar omkring, utklädda till tänderna. Många andra klär också ut sig och på natten är det vilt party i varenda bar.

Igår kickade de igång här med karnevalshelgens första party och eftersom temat tilltalade oss (Afrika) så valde vi att gå ut. Jag och Aris klädde ut oss till araber (Nordafrika). Aris såg ut som hämtad från Egypten medan jag såg lite mer fejk ut.

Vi kom till Skala alldeles för tidigt för Aris var så sugen på utgång att han inte kunde stanna hemma längre än till tio. I en och en halv timme satt vi och sippade på våra cocktails och skrattade åt den extremt klyschiga utsmyckningen av baren. Skala hade bjudit in afrikansk livemusik som vi såg fram emot, men när vi såg dekorationerna så undrade vi om inte afrikanerna kanske skulle vända i dörren. Det gjorde de inte och man kan ju hoppas att de hade tillräckligt med självdistans att bara kunna skratta åt de dinglande benen i taket och de fasttejpade bananerna på stativen.

När partyt väl kom igång strax innan midnatt blev det väldigt kul och vi dansade i ett fullt Skala i flera timmar. Mina vänner var där också så jag kände mig omgiven av trevligt folk. Det blev en väldigt lyckad kväll faktiskt!

Elli har party på dagis idag och imorgon är det alltså den stora karnevalsdagen. Hoppas att vädret blir fint.

Kollade in en tabell för bebisars utveckling månad för månad. Enligt denna tabell för femmånaders bebisar så kan "de flesta barn": Se skillnad på klara färger; Rulla runt; Roa sig med att titta på sina händer och fötter. "Hälften av alla barn" kan dessutom: Vända sig mot nya ljud; Känna igen sitt eget namn. "Några få" femmånadersbebisar kan också: Sitta en kort stund utan stöd; Stoppa saker i munnen; Bli rädd för främlingar.

Max roar sig ofta med att titta på sina händer och fötter och ibland tycker jag att han lyssnar till sitt namn. Han vänder sig helt klart om efter nya ljud. Han kan sitta typ 2 sekunder utan stöd och han stoppar allt i munnen. Han blir inte rädd för främlingar även om han alltid föredrar mammas famn framför andras. Han kan inte rulla runt.

Är det inte konstigt? De flesta kan rulla runt men få kan sitta eller stoppa saker i munnen. Max är tydligen lite tvärtemot, hehe.

Jag tror dock att han snart rullar, för han tränar med att spänna upp ryggen i en båge när han ligger på rygg. Det är bara en tidsfråga innan han tippar över.

Här sitter vi. Lille Max har just somnat för natten och lär vakna för dagen vid 5-6-tiden imorgon, med ett mål mat runt midnatt när jag går och lägger mig. Intresseklubben antecknar, ja... hehehe.

Har precis beställt en portion grillad kyckling med pommes och nån ljuvlig dippsås från kycklingfavvoplejset Kaligeris. De är jättebuttra där och all annan mat är medioker, men den grillade kycklingen slår allt annat i stan. De har dessutom hemleverans och vinteröppet. Vi är stamkunder. Såklart.

Aris är iväg och spelar biljard, han hade visst anmält sig till en "turnering". Kul! Jag gillar biljard, men är ganska hopplös, hehe.

Vi har Askungen på i bakgrunden, men leker mest, jag och Elli alltså. Hon gillar att leka städtant och tar en av lillebrors våtservetter och går runt och "dammar" och "skurar". Ibland sträcker hon på ryggen och pustar, precis som hon har sett att Askungen gör. Ibland blir hon sjuksköterska istället för städtant och ska torka bort mitt "blod" och plåstra om. Ganska mysigt faktiskt. Väldigt mysigt.

Ja, så ser vår onsdagkväll ut.

Jag gillar kvällar.

För ett tag sedan brukade jag starta dagen med havregrynsgröt kryddad med linfrön, gojibär, mjölk och sirap. Min mage har nog aldrig mått bättre. Tyvärr tröttnade jag efter ett tag och återgick till vitt bröd med jordnötssmör/nutella/marmelad.

Jag åt heller inte särskilt mycket sötsaker, jag hade kommit in i en hälsosam rutin där jag åt ganska mycket frukt, sallader och mat såklart. Inget hysteriskt alls, det var bara som att sockerbehovet hade minskat. Det hade blivit så av sig självt på något konstigt sätt.

Sedan började jag så smått att äta choklad igen varje dag och nu har jag tappat all kontroll. Det är sinnes! Har jag inte minst 200 gram gott choklad hemma så måste jag iväg och handla, annars känner jag mig orolig i kroppen som värsta junkien! Idag har jag ätit ett paket chokladkex till frukost, plus de sista bitarna från gårkvällens chokladkaka. Inget annat. Magen som började se ut som sitt gamla jag igen har blivit en liten pluffsdeg igen och utseendet går inte alls i den riktning jag skulle önska. Visst är det så att jag kan vräka oerhörda mängder socker utan att gå upp särskilt mycket, men det är inte kul när magen strular och allting bara fladdrar.

Jag behöver en liten detox från allt socker. Inte allt socker, men det uppenbara. Ska jag försöka leva en vecka utan sötsaker, fokusera på frukt och nötter och köra havregrynsgröt som frulle igen? Alltså det är svårare för mig än ni kan ana... Jag är verkligen beroende. Sockeralkis.

Det märks inte bara på toalettbesvär eller mjuk mage, men också på min ork och energinivå. När jag har ätit min sockerfrukost och sätter mig vid datorn för att jobba så tar det ca en halvtimme, sedan faller ögonlocken. Sockerdippen attackerar och jag får inget gjort! Det är beklämmande.

I förrgår kväll satte jag lillMaxen i sin stol bredvid spisen medan jag lagade lite mat. Han satt helt knäpptyst hur länge som helst och stirrade på sina händer, en liten kräktrasa och sin leksak - väldigt fokuserat och med stort intresse. Efter den här långa stunden så tänkte jag att jag ville se ett litet leende så jag började försöka charma honom med bebisprat "bobibobibobibobibooooo!" sa jag och Maximos sken upp i ett stort leende. Jag körde en omgång till och Max log så stort han bara kunde efterföljt av ett litet glädjetjut. En gång till och det allra första skrattljudet kom ur hans mun. Sedan tappade vi båda all kontroll, jag stod och fäktade och viftade och gjorde alla möjliga konstiga ljud och Max skrattade så att han kiknade. Aris och Elli, som hade suttit och ritat lite tillsammans, kom farande och började skratta de med när de såg oss, ja, framför allt den lille clownen. Vi höll på hur länge som helst och Maxen var så söt i sin eufori att pappa Aris fällde lyckotårar. Elli ställde sig framför sin lillebror och lockade till fler skrattsalvor genom att imitera mina clownerier. Åh, vilken stund!

Sedan somnade Max vid 8-tiden och sov till midnatt då jag bar upp honom på ovanvåningen och gav honom sitt nattmål. Därefter sov hela familjen och när jag väcktes av Max för nästa mål mat fick jag mig en överraskning. Klockan var fem! Jag hade fått sova fem ostörda timmar i sträck och jag kände mig så utvilad och lycklig att jag dansade ur sängen för att svepa ihop lillens ersättning. Han slocknade igen efter den omgången och sov till 7.30 då vi gick upp.

Inatt var det nästan lika bra, förutom att Max vaknade klockan sex istället för fem och därefter tyvärr inte riktigt kom till ro igen. Han hade en fis på tvären, bokstavligt talat. Jag fick mina fem sammanhängande timmar (gick inte och la mig förrän vid ett igår) igen, vilket var ljuvligt, men sedan blev det inte så mycket mer... Det gör dock ingenting för nu fick jag se att han kan. Han kan sova lite längre stunder utan att strula och det ger mig hopp om att snart få sova skönt om nätterna igen.

Kalo mina, förresten!

Sitter och halvkollar på de galna, brittiska städtanterna samtidigt som jag halvjobbar. Barnen sover middag. Det slår mig att de vidriga husen som kryllar av allt från dammhästar till mögliga kastruller och bruna toaletter inte chockar mig alls. Det borde de väl göra, kanske?

Jag brukade vara en liten lortgris själv, nämligen. Inte i stil med de här husen kanske, men nästan. Minns när jag flyttade hemifrån som femtonåring hur jag var för lat för att gå ut med soporna och samlade dem innanför min dörr i veckor. Vänner som kom hem brukade reagera ganska starkt på stanken och mer än en gång tog någon av mina kompisar städinitiativ och hjälpte mig att få rent hemma. Själv bekom inte skiten mig, men så mådde jag väl inte så jättebra heller, kanske.

Jag hatade att diska och samlade disk i veckor och ofta slängde jag hellre en överäcklig kastrull än tvättade den. Jag hade snart inte så mycket köksprylar kvar och slutade laga mat helt. Istället levder jag på choklad, chips och fanta. Jag flyttade hem efter ett år och började samla på husdjur hemma i mammas lägenhet. Det var möss, kaniner, råttor och marsvin. Kaninen (Gandhi) ville jag ha lös och han bajsade överallt, han sov uppe vid mitt huvud med kunde inte hålla tätt så jag hade en låda till honom bredvid min huvudkudde där han kunde bajsa och kissa. Fresh.

Idag är jag inte sådan längre, tack och lov. Jag har på inga sätt ett kliniskt rent hem, men ligger nog på en väldigt normal nivå. Disken tar jag hand om varje dag, dammsugaren åker fram ett par gånger i veckan och plockar prylar gör jag till vansinnets gräns. Ändå har vi såklart alltid leksaker och bebisprylar framme och alltid behöver något av husets rum en ordentlig genomgång, det tar aldrig slut! Husdjur vill jag inte ha, även om jag älskar djur, det räcker gott och väl att försöka hålla rent efter barnen och oss.

Jag tror att man mår bättre i ren miljö och idag skulle jag aldrig, ALDRIG kunna leva på det vis jag gjorde som tonåring. Man mognar visst.

Idag hade svärmor lagat fisk i ugn med citronpotatis. Det var ljuvligt gott! Igår hade vi grillade fläskkotletter från egen gris och det är kanske min absoluta favoriträtt så jag har verkligen ätit bra de senaste dagarna.

Generellt sett så gillar jag inte grekisk mat sådär överdrivet mycket, inte som retsen av världen. Visst är det gott med tzatziki, men oliver, feta, briam, fasolakia och en massa annat går bort. Pastitsio är den grekiska varianten av lasange, men jag måste säga att lasagne är godare. Linssoppa är förstås gott, men jag hade gärna fått den lite mer kryddad än vad man brukar få här.

Grekiskt cuisine använder sig inte av kryddor. Massor av örter, men inga kryddor och ofta får jag en känsla av att allt smakar nästan likadant, det blir trist i längden. Sås vet man inte vad det är.

Jag älskar simpel mat, så som jag var van vid från Sverige. En köttbit med pommes och bea, en laxbit med ris och limesås, spagetti carbonara osv. Aris jämställer det mesta jag gillar med skräpmat. När jag slänger in en fryspizza i ugnen så står Aris och ångar broccoli, bönor, morötter, rödbetor och blomkål. Elli vill helst av allt ha soppa. Kycklingsoppa, hondrossoppa (gjord på havre) eller fisksoppa spelar ingen roll, men soppa är det bästa. Hon himlar med ögonen när jag bjuder på hamburgare. Pizza går ner, men sakta. Soppa sveps i två slevar. Hon är kanske för lat för att tugga..?

Ikväll blir det eventuellt lite pasta. Om jag känner mig ambitiös, annars blir det mackor. Eller bara choklad. Elli brukar äta yoghurt (svärmors egen) eller ett ägg och lite bröd på kvällen. Och frukt. Alltid frukt. I massor!

Har suttit hela kvällen och kollat bobonieres till lillens dop. Boboniera är en liten present som gästerna får vid dop och bröllop. Vanligtvis består den av en liten organsapåse med sötsaker i plus en lite present i form av en nyckelring, fotoram, nalle eller så. Det finns så sjukt mycket fint att välja bland och vi måste hitta en budget för det finns liksom inget tak för vad man kan betala (och få, såklart!).

Jag gillar många olika, men är inne på att fixa små sparbössor, det finns så mycket fint att välja bland i form av små färgglada elefanter, bilar, stjärnor m.m.

Till Ellis dop hade vi snäckor till de vuxna och små magneter i form av träfigurer till barnen. Denna gången får alla samma.

Kul är det i alla fall!

Skol- och dagispersonal strejkar idag så lilla Elli är hemma. Lika bra kanske för honverkar vara förkyld med snorig näsa, klet i ögonen och lite rethosta. Nu sitter hon inbäddad i vår lila fleecefilt och kollar på barnprogram. Lillebroren sover i sin vagn och jag ska jobba lite om jag hinner.

Det är en vacker dag med solsken och en promenix vore mysig, dock är Akis inte så förtjust i att ligga i vagnen annat än när han sover. Kanske får bli en runda med bärsjalen i så fall. Fast Elli kanske borde stanna inne förstås... vi får se.

Var hos doktorn med lillskiten igår, hon sa att han såg hur frisk och fin ut som helst, inga indikationer på problem utan kräkandet beror nog på allt studsande han har börjat syssla med på senaste tiden. Precis som jag trodde. Vi rekommenderades en annan ersättning, antireflux, och sedan Max började dricka den igår vid 14.tiden så har han inte kräkt alls. Känns helt otroligt! Dessutom äter han både mer och oftare än förr så snart är han nog en riktig liten tjockis. Var tredje timme vill han ha mat nu, dagtid, och minst 180 ml. Inte illa. Samtidigt drog han ut lite på matningen inatt (han åt klockan 20, 01.30, 05.30 och frukost vid 8.30) så det går åt rätt håll. Längtar till dagen då ett till av nattmålen stryks, det vid 05.30 hade jag gärna sluppit...

Elli kom in till oss inatt och la sig i mitten så när Maxen började strula runt vid sextiden så blev det en aning problematiskt. Dels låg både Aris och Elli och snarkade som små grisar, vilket störde Akis, och dels fick jag inte plats med honom på den fjärdedel av sängen som hade blivit över. Så jag tog den lille och gick och la mig i Ellis rum, där var det så tyst och mörkt och efter en stund lyckades jag få Akis att somna, men bara om han fick hålla i min hand, gullskiten. Vid halv åtta vaknaden han pigg och glad och det var bara för mig att gå upp.

Hoppas att ni får en fin dag!

Lille grinolle har antingen något form av problem eller så är utvecklingsfasen från helvetet här. Det är illskrik (har aldrig hört liknande!), dålig sömn, massa kräk (hela tiden, helt sjukt!) och uppenbar magknip emellanåt (han spänner kroppen i en båge bakåt när han matas, men bara ibland). Imorgon ska vi till Chania för att registrera honom på konsulatet så vi tar en sväng om hos doktor Popi för en liten koll och pratstund. Kanske borde vi byta hans ersättning? Men den är avsedd för kolikbarn och torde därför vara bland det mildaste man kan hitta på marknaden... Idag knölade han runt i sin vagn när det var sovdags, i över en timme stod jag och vagnade, så fort jag lät vagnen stanna så skrek han. Helt otroligt. Till slut tog jag upp honom, tänkte att han inte var tillräckligt trött kanske men då slocknade han som ett ljus och sov i min famn i över två timmar - omöjlig att få liv i. Det är så synd om honom. Mellan varven är han såklart en liten solstråle som ler och "pratar" på. Tur det.

På lördagkvällen droppade vi av en sovande lillMax hos sin yaya också gick jag, Aris och Elli på barnfest i byns aula. Det var maskerad och Elli var en liten jordgubbe, hur söt som helst! Alla hennes kompisar var där och det dansades och busades så att svetten rann på de små gullisarna. Dock började festen inte förrän nio så Elli var slut som artist redan efter en och en halv timme. Då hämtade vi Maxen igen och åkte hem och sov. Det fick mig att tänka på att det snart är karneval, sen är det påsk och då kommer mamma först, sen pappa och sen alla grekiska släktingar för dopet, jihoo! Sen är det maj och då är det basically sommar.

Jag vet hur jag klagar på värmen om sommaren. Hur jag går omkring naken här hemma och längtar intensivt tills jag kan gå omkring med kläder igen - som en vettig människa. Svetten lackar och inget annat än iskalla duschar duger. Två av fem somrar här har jag dessutom varit gravid och det har inte förbättrat situationen direkt.

Jag försöker komma in i den där känslan, av att det är så varmt överallt att det är omöjligt att fly. Hur jag än försöker så kan jag inte få fram obehagskänslor. Som jag längtar efter sommaren nu. Inte för att här är iskallt, jag tror inte att man kan tycka att 15 grader är iskallt om man kommer från Sverige. Problemet är att lika svårt som det är att kyla hus på sommaren, lika svårt är det att värma dem om vintern. Om det är 15 grader ute så är det kanske 16 inne, och det är kallt som tusan... Jag har så många lager kläder på mig och fryser ändå, det är så jäkla jobbigt. Särskilt eftersom jag kånkar omkring på en minst lika välklädd bebis hela dagarna. Idag har Maxen på sig två bodies, strumpor, en veloursparkis med inbyggda fötter, raggsockar och kofta. Sedan är han alltid inlindad i en fleecefilt och har ofta en liten mössa på huvudet. Inomhus alltså. När det är 15 grader ute. Åh, det är så absurt.

Vet ni att Grekland spenderar mer energi på uppvärmning av hus än vad Sverige gör? Det är sant, så välisolerade är husen här. Helt sanslöst.

Vi har vår öppna spis på nedanvåningen men lika mycket som den gör för mysfaktorn, lika lite gör den för uppvärmningen av huset. Bara om man står alldeles framför den värms man så där står vi ofta om kvällarna. Maxens vagn står alltid framför öppna spisen när han sover. På ovanvåningen är det okej, för där har vi elelement i sovrummen. Vi har dock inte fått elräkningen än och det är nog tur. Jag vet att när jag stänger av elementet på morgonen så tar det inte många minuter förrän rummet är iskallt. Badrummet är förstås alldeles iskallt alltid.

Nästa år ska vi ha ytterligare en värmekälla här nere, en gasvärmare kanske, eller en vedspis som vi hade i gamla huset.

Halva februari har dock passerat nu så tar vi oss bara igenom mars så är vi i hamn sedan. Då är det full vår, värmen är på väg och allt annat härligt som sommaren för med sig. Mmm... längtar!