Ett par gånger om året så visar de teater här i byn. En liten kretensk teatergrupp reser runt och spelar. Kul inititiativ tycker jag! Eftersom det så sällan händer något här så samlas folket och centrums aula fylls. Igår kom gruppen och denna omgång så stod Strindbergs muntra pjäs "Fordringsägare" på menyn. Kul! Mindre kul att det inte kom fram förrän halvvägs in i pjäsen att Aris trodde att Strindberg var norrman och hette Stringberg. Jag retade honom resten av kvällen för att vara skamligt outbildad, en anklagelse han inte tar lätt på. Jag fortsatte med att säga fel på alla gamla greker och undra om de var turkar eller kanske italienare. Mycket roligt. Tyckte jag.

Strindberg är ju inte särskilt känd för sin lättsamhet och i slutet, när Adolf dog, så visades detta ganska så brutalt med en massa blod och så och grekerna kände sig deprimerade och smått chockade efteråt. Aris tog ett djupt andetag när vi kom ut från aulan och halvskrek "Fresh air! You depressive scandinavians..!". Fast vi höll båda med om att det var en bra uppsättning med goda skådespelarinsatser.

Ironiskt dock att den första Strindbergpjäsen jag ser är på grekiska. Men det tyckte Aris var en bra balans. Undra på...