I förrgår kväll satte jag lillMaxen i sin stol bredvid spisen medan jag lagade lite mat. Han satt helt knäpptyst hur länge som helst och stirrade på sina händer, en liten kräktrasa och sin leksak - väldigt fokuserat och med stort intresse. Efter den här långa stunden så tänkte jag att jag ville se ett litet leende så jag började försöka charma honom med bebisprat "bobibobibobibobibooooo!" sa jag och Maximos sken upp i ett stort leende. Jag körde en omgång till och Max log så stort han bara kunde efterföljt av ett litet glädjetjut. En gång till och det allra första skrattljudet kom ur hans mun. Sedan tappade vi båda all kontroll, jag stod och fäktade och viftade och gjorde alla möjliga konstiga ljud och Max skrattade så att han kiknade. Aris och Elli, som hade suttit och ritat lite tillsammans, kom farande och började skratta de med när de såg oss, ja, framför allt den lille clownen. Vi höll på hur länge som helst och Maxen var så söt i sin eufori att pappa Aris fällde lyckotårar. Elli ställde sig framför sin lillebror och lockade till fler skrattsalvor genom att imitera mina clownerier. Åh, vilken stund!

Sedan somnade Max vid 8-tiden och sov till midnatt då jag bar upp honom på ovanvåningen och gav honom sitt nattmål. Därefter sov hela familjen och när jag väcktes av Max för nästa mål mat fick jag mig en överraskning. Klockan var fem! Jag hade fått sova fem ostörda timmar i sträck och jag kände mig så utvilad och lycklig att jag dansade ur sängen för att svepa ihop lillens ersättning. Han slocknade igen efter den omgången och sov till 7.30 då vi gick upp.

Inatt var det nästan lika bra, förutom att Max vaknade klockan sex istället för fem och därefter tyvärr inte riktigt kom till ro igen. Han hade en fis på tvären, bokstavligt talat. Jag fick mina fem sammanhängande timmar (gick inte och la mig förrän vid ett igår) igen, vilket var ljuvligt, men sedan blev det inte så mycket mer... Det gör dock ingenting för nu fick jag se att han kan. Han kan sova lite längre stunder utan att strula och det ger mig hopp om att snart få sova skönt om nätterna igen.

Kalo mina, förresten!