Ni vet när man är nyförälskad, hur man inte kan få nog av varandra och känner sig fullständigt halv utan den andres sällskap? Så är det när man får en bebis också, fast ännu mer intensivt (ja, och detaljen att det är betydligt slitigare stundvis också). Sen går åren och förälskelsen brukar lägga sig och utvecklas till nåt starkare, men lite mindre intensivt. Man klarar att vara ifrån varandra utan att tänka på den andre varenda sekund. Jo, så är det väl med barnen till viss del med. Men skillnaden är att om man i en förälskelse eller kärlek till en man/kvinna kan komma att tröttna och under långa perioder inte känna nån spänning alls, så går det inte en dag i ens föräldraskap då man känner sig omotiverad att älska barnet mer än någonsin.

Jag fascineras oerhört av den senaste tidens utveckling av mitt förhållande med Elli. Förr njöt jag så av några stunder för mig själv, men nu när Elli är lite större, och det nästan varje dag förekommer stunder då jag ör för mig själv, så har dessa stunder förlorat sin glans. Elli har blivit min närmaste person, min allra, allra bästa vän. Det finns ingen jag förstår och blir förstådd av som henne - om än på ett väldigt basalt plan. Hon läser av mina känslor som ingen annan, det är otroligt!

Min egen mamma brukar ofta säga att jag är hennes dotter, men också hennes bästa vän. Det har hon gjort sedan jag var tonåring, och det har för mig varit så naturligt. Nu förstår jag dock vidden av det. Elli är min bästa vän med, och tänk då att hon bara är drygt 1,5 år! Naturligtvis kan hon inte svara för allt man behöver i en vuxen vän, så menar jag inte, jag lägger aldrig över några tunga tankar på henne, eller går ut på krogen med henne osv. Men hon finns där alltid, hon känner mig och litar på mig som ingen annan, och framför allt är jag så självklar för henne och hon för mig, och kärleken mellan oss så stark att ingenting kan komma mellan. När hon inte är nära mig så saknas något och jag längtar tills nästa gång vi ska träffas.

Det är som en förälskelse, med lite tuffare inslag, men som å andra sidan aldrig lägger sig. Med risk för att låta töntig och klyschig och vadderad i huvudet så menar jag att : Det är det mest fantastiska i livet - alla kategorier.