Städning och sånt
Jag tror att det låter absurt för de flesta av er som läser här. Att jag kanske överdriver eller är lite löjlig som känner ett sådant behov av att visa mina "feministiska" sidor för de grekiska kvinnorna. Men det är verkligen på den nivån. Jag får ofta höra "Ja... alltså jag hatar också att stryka och jag vet att mycket det jag stryker kanske inte behöver strykas, men det är så jag har lärt mig och det skulle kännas fel att stoppa in ostrukna plagg och lakan i garderoben.", de är slavar under hushållssysslor som kanske hade en poäng när kvinnor bara var hemmafruar och behövde sysselsätta sig under dagarna. Men idag jobbar ju kvinnorna lika mycket som männen - i de flesta fall, ändå har jag nog aldrig hört talas om en man i min krets som stryker, inte ens sina egna skjortor. Om frun är tuff och modern och inte anser sig ha tid (de finns), ja, då tas all tvätt bort till mannens mamma för strykning. För strukna MÅSTE de bli. Ofta bevittnar jag kvinnor som sitter och diskuterar städmetoder, de tävlar ofta i vem som är den bästa husfrun. Jag blir generad, hur kan de förminska sig själva på det sättet. Jag har alltid en massa stolthet i rösten och ett leende på läpparna när jag deklarerar hur DÅLIG jag är på att sköta ett hem. Hur sällan jag städar, lagar mat och att jag aldrig stryker. Visst gillar jag ett rent hem, och gör basic grejer (diskar, tvättar kläder, dammsuger då och då... dessutom märker jag att jag blir mer pedantisk med åren) för att hålla hemmet och oss i mysigt skick, men att skura golv och damma och putsa fönster och sånt gör jag verkligen inte ofta. Det är så ovärt för man måste ju göra det flera gånger i veckan om det ska hålla. No way. Hellre lite damm i hörnen då och mer tid till intressanta saker eller bara lite extra relax.
Sen vet jag att man är olika, vissa finner tillfredsställelse i städning och mår bra i ett riktigt rent och fint hem. För dem är städning, strykning etc ingen börda och jag lägger då ingen värdering i det (förutom att jag kanske undrar om det handlar om någon sorts psykologisk effekt av något). Föredrar man i sitt hjärta att rå om sitt hem framför andra saker så ska man ju absolut göra det. Det är det som är hela poängen, att man ska unna sig att syssla med det som får en att må bra. Men man ska inte vara slav under samhällets förväntningar bara för att man råkar födas som kvinna. Och det gäller givetvis inte bara grekiska kvinnor utan alla i hela världen. Jag blir provocerad när krav ställs på mig som jag aldrig har ställt på mig själv.
Snart ska dock strykbrädan fram, för bebisens första uppsättning kläder ska vara strukna. Det är lite av en process att tvätta, stryka, vika och storlekssortera dem. En viktig mental förberedelse som jag tror är nyttig för mig. Men jag gör det nu för att jag vill, inte för att jag måste.
Håller med om allt.
Jag minns vilken njutning jag fann i att ordna inför babyns ankomst, stryka, sortera, smeka sakerna med händerna och längta, längta längta efter den lille nyfödde...
Kramis från stolta mamma
Vill och måste -det låter så enkelt.
Min uppväxt finns ju i mig och har skapat mina vill och måsten och jag kan inte skilja dem åt. min mamma var hemmamamma i många år. Hon strök och lagade mat, städade och tog hand om oss två barn.
Det finns i mig och jag säger att jag vill stryka min mans skjortor.....Det är ganska kul att stryka - tycker jag =tror jag. Särskilt nu när jag har mera tid....slitåren minns jag inte hur det kändes för jag hann inte känna efter eller ville inte?
Jag känner igen det där med att skämmas om Ulf är skrynklig.Och jag var stolt över att alla var strukna och mätta.
Nu delar vi mera men inte strykningen! Jag är ju bra på den.Egentligen är Grekland som Sverige på femtitalet....Det var likadant här då och jag förstår vad du menar när du protesterar. Du är ju en annan generation. Kram från pensionären född 43
Hmm, jag har också svårt att skilja på vill och måste..Och jag är född -78... skäms nästan när jag tänker på hur gammalmodig jag är... Uppvuxen med manglade lakan och sylta och safta... Sedan blev det ju inte bättre av att jag hamnade i Grekland. Första gången min svärmor såg mig stryka var hon ganska nöjd tills hon såg mig vika underkläderna utan att stryka dem. (skratt) Ung och villig att göra gott intryck gav mig därefter i kast med strumporna. Här utbrast svärmor imponerad: Åh, stryker ni även strumpor i Sverige, vilka husfruar ni är!!! ridå... Nej, med åren har jag hittat min egen nivå (inte mangla, stryka underkläder eller handdukar i promise), men vill inte släppa ut min man i skrynklig skjorta heller. Som tur är stryker han gärna själv... Och jag älskar att laga mat. Men pinsamt gammalmodig är jag bakom min moderna yta.
Äsch, jag glömde ju kommentera det viktigaste: vilket mys att förbereda bebiskläderna... underbart!
Jag tillhör den typen av människa som gillar att stoppa in rena, nystrykna kläder och släta lakan prydligt i lådor och skåp.Fast bara där, resten av lådorna och skåpen är det verkligen kaos i.
Hade min Valandi till att stryka en gång,jag skrattade så jag grät.
Just nu är jag nog lite för pedandisk med allt, speciellt V saker....vill ju inte att hans mamma ska hitta saker i onödan att klanka på.....hmmm, inte bra jag vet, men...Senast idag visade hon mig ett par shorts som jag hade tvättat en gång och inte fått bort en fläck. Nu hade HON minsan tvättat för hand och fläcken var borta.....
Kram från ett Rhodos med lika flitiga grekiska kvinnor som på Kreta ;-).
Ja... Man gör nog lätt saker för att se bra ut i andras ögon, som att gnugga fläckar lite extra, eller stryka strumpor ;). Det är just precis den grejen som gör mig irriterad. Vad tusan spelar det för roll om ens trosor är strukna? Mer än att man får en extra poäng som husfru? Och när har det någonsin varit prestige att vara husfru? Mer än i relation till andra husfruar. Man är mer än så, det är poängen jag vill få fram. Jag är inte pedantiskt lagd i naturen, men blir mer och mer ordningssam ju mer åren går. Förr kunde jag låta disk stå framme i en vecka, nu diskar jag varje dag, och det tycker jag är en god utveckling, man måste ju inte vara en skitgris bara för att man inte vill vara hunsad. Jag jobbar nog mycket på den balansen just nu, många frågor dyker upp, precis som för er. Vilja. Måste... Jag är säker på att många här kanske ser mig som lat eller eventuellt lite prinsessig, men det har inte alls med det att göra och för mig är det viktigt att skapa debatten så att en utveckling kan ske. För visst kan väl kvinnorna sköta hemmen med allt vad det innebär om männen jobbar, men så ser ju inte verkligheten ut längre. Nu jobbar båda, men kvinnorna tar fortfarande den allra största delen i hemmet, de rusar hem från jobbet för att laga mat, tvätta, stryka, städa, underhålla barnen osv... Det är faktiskt inte rätt, men det är heller inte männens fel direkt. Det är ju vi själva som tillåter mönstret och förtrycket att fortgå. För mig finnsd et en uppsjö saker som är mer stimulerande än att stryka underkläder och makens skjortor, skura golven eller mangla lakan att spendera min överblivna tid med. Men som sagt... om man tycker om att stryka och skura och finner en tillfredsställelse i det så är det en annan sak - det vill jag verkligen understryka. Man måste prioritera sig själv och sitt välbefinnande, annars blir man bitter och det finns ingen som gillar det, allra minst en själv. Sen är givetvis balans alltid nyckelordet.
Kram på er starka kvinnor!
