Ja, vi har ju också bestämt oss för ett namn nu, det gick snabbt när vi väl började prata om det, bestämt och klart på ca 10 minuter. Men det berodde nog mest på att jag var förberedd och inställd på vad som skulle ske.

I Grekland döper man av tradition sina barn efter sina föräldrar, namnet måste också vara godkänt av den grekisk/ortodoxa kyrkan och ha någon anknytning till kristendomen. Sol eller Måne var alltså bara att glömma. Eftersom vi bor i Grekland så tar jag seden dit jag kommer, särskilt när det gäller ämnen som är väldigt viktiga för min man, som det här med att döpa sitt barn efter sina föräldrar t ex.

Eftersom vi väntar en flicka så hade vi dessa namn att välja mellan: Efterpi (Aris mamma), Elefthería (feminin variant av Aris pappas namn) och Marie/María (min mamma). Att försöka hitta på en grekisk, feminin variant av Magnus verkade både onödigt och omöjligt, så vi lät det vara.

Sedan kom slag nummer två. Det första barnet ska av tradition döpas efter mannens föräldrar. Denna regel hade nog varit brytbar om det känts väldigt nödvändigt, men för min del gjorde det inte det. No offens mamma, men María är,d tror jag, det vanligaste namnet för kvinnor i Grekland, och så där jättefint tycker jag inte att det är.

Ok, då hade vi alltså Efterpi, som kan tyckas mest logiskt (men också utan konkurrens fulast, i synnerhet när det uttalas på skånska, dessutom finns det redan tre Efi i bara den närmaste familjen så en till var jag inte så sugen på och lyckades undkomma enbart tack vare att Aris systerdotter redan har fått det namnet efter hans mamma.

Kvar hade vi Elefthería, vilket betyder frihet (kan någon komma på en betydlese som skulle falla mig mer i smaken än denna?). Av Elefthería kan man göra fina smeknamn som låter underbart på svenska, vi har Ella (mitt favvo som dock inte funkar så bra i Grekland då det här betyder kom/kom igen), Elli (förmodligen blir detta hennes främsta smeknamn), Elia (med betoning på E), Lia osv.

Så namnet är bestämt. Min lilla Frihet.