Vad som pågår just nu tycker jag inte om. Varje dag består av en himla massa timmar som jag får spendera precis hur jag vill, men för tillfället finner jag ingenting stimulerande. Jag har inte ens något att blogga om.

Jag hade kunnat göra en massa saker, som att gå och handla och laga nån god mat, men det orkar jag inte, för efter handling skulle jag vara helt slut. Jag skulle kunna läsa, men då blir jag uttråkad och somnar, samma lika om jag jobbar. Jag skulle kunna gå ner och ta ett dopp, sen en lång välbehövlig dusch, men nåt i mig är motsträvigt.

Så vad gör jag? Jag surfar runt på nätet och vips har några timmar gått utan att jag vare sig mår bättre eller är gladare. Dessutom kan jag sällan förstå var alla timmarna tagit vägen, jag minns knappt vad jag gjort.

Det är ganska varmt, men inte hett, kroppen är tung och trött och hjärnan är geggig. Få kläder sitter snyggt längre och trots att jag kan se att graviditeten fortfarande klär mig, att jag är ganska vackert gravid, så känner jag det inte längre. Bebisen är livligare än någonsin, jag kan känna hur hon vänder sig i magen, flera gånger om dagen. Hon sparkar och buffar och knuffar och hoppar och hickar och slår och klämmer och vrider. Henne finns det livskraft i i alla fall. Tur det. Men kunde hon inte låtit mig behålla lite grann?

Om jag skulle ta och tvinga mig ner i havet i alla fall? Sen ta den där duschen, hitta några kläder som fortfarande smickrar mig och måla ansiktet lite diskret. Då kanske jag känner mig piggare och orkar ta mig ner till affären för att köpa lite gott. Sen kanske jag till och med orkar laga till nåt mumsigt till min man. Då har jag ju all rätt att vara trött sedan.

Det handlar om att bryta sig loss från negativa mönster, jag vet ju det. Det handlar alltid om det. Klaga är enkelt men löser ingenting, så är det ju. Jag vet ju det, och har alltid tagit det ansvaret när det behövts. Fast det tar emot nåt så in i helvete...

Bada..?