Igårkväll gick jag ut en sväng för att insupa lite frisk luft, för det är just vad den är just nu, frisk. Det egentliga motivet var förstås att fylla upp det tomma chokladförrådet som jag passerat tre gånger timmen innan och med panik i hjärtat konstaterat statusen på. Men frisk luft var en god bonus. Dessutom kände jag mig lite butter och behövde byta miljö en liten stund.

Jag lämnade A med en pigg Ehlia som bara ville bli buren och traskade ut i den grekiska kylan. Så sköööönt det var! Jag kände mig så oerhört lätt där jag gick utan vagn och barn, jag liksom studsade fram på den julljusbeklädda och folktomma lilla gatan. När jag närmade mig centrum (två minuter senare) så började jag ana liv, mer ljus, lite folk och en och annan bil passerade. Efter många dagar instängd i huset iklädd myskläder var detta en oväntad men väldigt välkommen upplevelse och varje människa jag mötte möttes av ett leende.

Jag kom hem några kilo choklad tyngre och uppskattade värmen och Ehlias lilla goa kropp på ett annat sätt än när jag lämnat huset. A hade fått gå omkring med henne hela tiden jag varit borta och kände sig utmattad (ja, han är inte så van), men det gjorde ingenting, resten av kvällen njöt jag av hennes mammabehov.

Tjugo minuter på egen hand räckte för att göra all skillnad i världen.