Första vaccinationen
Det är oerhört jobbigt det där vet jag nu, tidigare kunde jag bara spekulera, att lämna över sitt hjälplösa och intet ont anande lilla barn som med nyfikna och nyvakna ögon tålmodigt ligger tyst och duktig och iakktar medan en sur gammal doktor brutalt drar och sliter i hennes lilla kropp för att sedan sätta en iskall och sylvass nål i hennes mjuka och sömnvarma lilla lår varpå ens lilla skatt blir så chockad av smärta att gråten låter dröja på sig i många sekunder för att den lilla älsklingen måste dra in så mycket luft för att kunna hantera den onda chocken. Ja, det gör ont i en.
Hon var så duktig, grät bara i nån minut (precis så lång tid det tog för mig att stressat och halvdant knöla på henne hennes små kläder) innan jag kunde ta upp henne i mina armar och krama, krama, pussa, pussa. Men vilken gråt sen... aldrig har jag hört henne gråta så (var ju sövd när hon föddes)! Det var en panisk gråt helt bortom hennes kontroll. Doktorn var inte ett dugg barnvänlig, hon var hårdhänt och butter och när Elli gnydde lite under vägningen så muttrade doktorn nåt i stil med 'Aja, kom igen hörru.'. Nä, henne gillade jag inte alls. Inte alls. Vår vanliga Ellidoktor är mycket bättre, mjuk och fin och älskar barn (tycker det borde vara en förutsättning för att få vara barnläkare...). Dessvärre täcks inte hon av vår försäkring så nu när vi skulle vaccinera (-dyrt) så var det smartast att gå till dumdoktorn för att sedan kunna få tillbaka pengarna från försäkringen.
Lilla tjockamollan går i alla fall stadigt upp i vikt, sen förra vägningen den 16/11 (4450 gram) har hon gått upp nästan ett helt kilo, väger alltså nu 5350 gram och mäter 56 cm över havet. Jag tyckte väl att hon har börjat bli riktigt gosigt tung i famnen nu.
Nu på kvällen har hon betett sig lite underligt. Gråtit av okänd anledning där inte ens mat kunde trösta och varit lite svettig i pannan. Kanske tar det tid för vaccinationschocken att lägga sig? Hoppas att hon redan har glömt eländet i alla fall.
Nu sover hon äntligen sött i sin lilla sovkorg, iklädd ljusgul pyjamas. Jag kan inte fatta att hon är min. Min, min, min! Åh vad jag älskar henne. Pappa Aris är och firar sin vän Nikos namnsdag (det är ju San Nikolaus-dagen idag) och jag sitter här, trött och eländig och sunkar framför datorn. Det blir nog snart hopp i säng för min del förstås.
Juldekorationer är äntligen inköpta, det blir julpyssel imorgon tror jag, samt banoffeebak.
Nä, nu får det vara slutsvamlat. God natt på er!
Vilken vaccinering var det? Trippel? Barnen kan bli lite hängiga efter en del sprutor. Min dotter är bvc sköterska och håller på med det där. Det gäller att vara rar och varsam.....Elli blev nog trött också av resan och dagen.? Tänk så mycket man vill skydda barnen mot och så svårt att göra det.Glad juldekorationsglädje nu. Eva H
Vi får alltid höra av BVC att barnen kan bli gnälliga, sova mycket och/eller få feber efter vaccinationerna. Men nu vet ju inte jag om ni får samma spruta, här tar man den först när de är tre månader.
Ja, jag tror det kan ha varit en trippelvaccination, allt prat var på grekiska men det verkade ingå mer än ett vaccin i dosen. Det enda dumdoktorn sa till Aris var att hon kunde bli lite röd där sprutan gått in och att man då skulle badda med lite kamomillte, inget om feber, hängighet eller ens gnällighet. Trots att hon sov mellan 13-18 och sen vidare mellan 19-21 så somnade hon i vanlig ordning vid 23 och sov som vanligt under natten, så nog måste sprutan ha tagit på krafterna, jag hade förberett mig på att få sitta vaken halva natten.
Nu är huset julfint, bara en jättelång röd slinga som ska upp i skelletträdet utanför huset också :).
