Om ni minns så skrev jag ett långt och klagofyllt inlägg på min födelsedag om hur inget hade blivit bra. Jag menade att jag inte hade fått några presenter och ingen ordentlig uppvaktning, och att vissa t o m hade glömt bort att ringa.

Två dagar innan min födelsdag pratade jag och pappa två timmar i telefon och han sa att han skulle sätta in pengar på mitt konto till en födelsedagspresent. Visst råkade han glömma att ringa på själv dagen, men det spelar ju verkligen ingen roll, jag vet att han tänkte på mig och det han satte in räcker till en riktigt fin liten present, vi får se vad det kan bli. Gullepappa.

Storebror Jim gav  mig också en present på bankkontot och dagen efter födelsedagen kom min kära svärmor på besök - ni vet hon som glömde bort att säga grattis och hade förvarnat mig om att man inte firade födelsedagar så mycket i Grekland - och gav mig 100 euro (som jag naturligtvis försökte tacka nej till, det var ju alldeles för mycket, men försök själv göra det till en grek, ha!).

Vidare fick jag i efterhand reda på hur min extrafamilj hade ätit chokladtårta och sjungit för mig hemma i Malmö.

Vore inte allt detta nog så är ett stort paket fullt med små presenter och klappar från mamma på väg ner, hoppas bara det hinner fram idag eller senast på måndag, så vi får grejerna innan jul.

Så jag skäms för att jag hade mage att klaga på att inte bli tillräckligt firad, jag är så bortskämd med människor som älskar mig att jag kanske ibland ställer för hoga krav på dem, och det är inte snällt.

Kära, söta vänner och släktingar - jag vore ingenting utan er.