Nä, nu får det räcka med självömkan för ett tag. Jag har ju valt att bo här och vet om att man inte firar födelsedagar som i Sverige. Inga men.

Igår frågade A mig vilka vi skulle köpa julklappar till och jag sa till barnen (Ehlia och hennes två kusiner). Då frågade han för bekräftelese en gång till 'Bara till barnen alltså?' och jag sa ja. Om någon frågar mig om den bör köpa en present så försvinner hela nöjet. Jag vill ju bara ha en present om personen i fråga vill ge mig en, inte för att han känner att han bör eller måste. Så funkar jag. Han är ju ingen tankeläsare heller. Så vi köper till barnen, det får bli så när traditioner krockar. Nästa jul blir det firande i Sverige och då får vi köra med våra traditioner, logiskt. Jag råkar dock veta att mamma har skickat ner ett paket fullt med små klappar till Ehlia och mig, och nåt litet till Aris. Så det går ingen nöd på oss.

Julkorten är klara och redo att skickas, så det ska jag hinna med idag.

Nu måste jag ta hand om lillis som är sådär halvredo för sin förmiddagslur.

Kram på er!