Vad det kan göra ont...
Oj, ja det är så det kan kännas när man är mamma... Det är hemskt att veta att de någon gång kommer att bli illa behandlade. Det bästa (och egentligen enda) vi kan göra är att aldrig behandla dem illa själva så att de känner att de alltid har NÅGON när "resten av världen sviker"...
Jag instämmer. Hade en dag med tunga tankar igår. Rädd att min lille Elton inte har tillräckligt med släktingar att fira jul med i framtiden.Jag är van vid att ha många. Lilla Elli kommer att ha många runt sej om hon väljer att vara kretensare.Kärleken till ens lilla bebis är så stark så den gör ont. Fick panik när faster sa vilken tur jag har bil så jag kan hämta lille Elton nån dag. Jag tänkte du kör inte bil med min
bebis,du får träffa honom här.
Hörde mej själv senare säga till min bebis, du ska alltid bo med mamma. Filakia
ja det där med ...elak och egoistisk...hmm...ja..man sätter liv till världen..men njut för det finns inget underbarare så länge de' varar...vänta du det kommer bara att bli underbarare och underbarare...Pappa
Zalli: Ja, så svårt livet plötsligt har blivit. Men det är det såklart värt, det är värt vad som helst. Fint tankesätt du har, ska komma ihåg det. Kram.
Ulrica: Ja, det är helt vansinnigt vad blödig man har blivit. Som du säger kommer hon ha MASSOR med släkt och kärleksfulla personer runt om sig när hon växer upp. Jag har redan ångest över dagen då hon ska flytta hemifrån, men i sann grekisk anda kanske hon bor hemma tills hon gifter sig vid 35 (hoppas!). Filakia!
Pappa: Det är väldigt motsägelsefullt, visst är det. Man ger någon liv, det finaste kan man tycka, men mår sedan dåligt över att ens lilla ska behöva gå igenom allt det som livet bär med sig. Men det är just i allt det underbara som smärtan finns, det är liksom för mycket att hantera, man svämmar över. Kram
