Hej allihopa!

Min mormor har varit har varit här nyligen, men är borta igen. Hon var här skitlänge i alla fall, en fjärdedel av hela mitt liv! Jag tyckte mycket om mormor. Hon lät ganska likt mamma, och kändes ungefär likadant när hon höll mig, fast lite mjukare, och det gillade jag dömycket. Hon kom också med en massa presenter och jag har finaste garderoben av alla bebisar i Paleohora, det vågar jag slå vad om.

Mamma blev lite ledsen när de sa hejdå i lördags, hon grät så min fina bärsjal (som jag för övrigt fick av mormor) blev blöt. Synd tyckte jag, det är ju inget att gråta över faktiskt. Alla är friska och fulla av kärlek, vad mer kan man önska sig? Själv sov jag vid avskedet. Lika bra faktiskt, jag gråter ändå så mycket så det behövs liksom inte mer. Nu ser jag fram emot att åka till Sverige och hälsa på resten av mina släktingar, undrar om alla är liks mysiga som mormor, i så fall är jag väldigt lyckligt lottad.

Själv mår jag rätt ok. Magen min är lite strulig dock, den kniper och har sig och varje gång gråter jag automatiskt, även om knipet bara varar en sekund. Jag kan liksom inte kontrollera mig så bra. Gråter för allt och ingenting. På ett sätt är det bra förstås, för om jag gråter så får jag extra mycket kel av antingen mamma eller pappa, mest mamma, och det tycker jag om. Jag hade helst velat ligga i någons famn hela dygnet runt, men det får jag inte. När det är mörkt är jag mest i min lilla sovkorg och på dagen bollar de runt med mig lite överallt, ibland i vagnen (älskar min vagn!), ibland i mammas eller nån annans famn, ibland i bilstolen på golvet och ibland på skötbordet (hatar skötbordet!). Jag sover en hel del, älskar det! Det jag älskar mest av allt är dock att äta och den senaste tiden har mamma varit supergenerös med mjölk, får hur mycket jag vill när jag vill, det har gjort mig mycket gladare faktiskt, och gett mig mindre knip i magen. Hon är ganska schysst, min mamma, förutom när hon tvingar mig att bada (fattar inte varför hon envisas så, jag hatar ju att bli kall och efter badet blir man ALLTID kall, åtminstonde i några sekunder och då gråter jag naturligtvis). I övrigt har jag fått lite plitor i ansiktet, men både mormor och farmor har övertygat mamma om att de är helt normala så vi gör ingen stor grej av det, själv märker jag dem inte alls faktiskt.

Igår fyllde jag en månad förresten! Det firade vi hemma i soffan. Pappa spelade musik för mig och mamma hela kvällen och de skrattade en massa (fråga mig inte om vad), och sen lagade han middag som de åt i soffan, mamma verkade väldigt glad, ja, pappa med. Vi hade i alla fall himla mysigt och jag fick ligga vid mammas bröst nästan oavbrutet hela kvällen, skitschysst!

Jag lägger in en bild från igår här. Den föreställer mina knasiga föräldrar när de är glada över nåt, också jag förstås. Tror de lyckades knäppa bilden precis när jag smaskade till, typiskt dem. Lägg förresten märke till skivboken pappa håller i. Jag kallar den vår fjärde familjemedlem.

Ha det så bra!

Kram från Elli