Panajota är Aris yngsta systerdotter, hon är två år gammal och dotter till tuffa Eleni (näst yngst i syskonskaran på fyra). Ganska nyligen lossnade Panajotas tal och om man tidigare tyckte att det var lite trist att hon inte sa så mycket så känner man ungefär raka motsatsen nu. De flesta i alla fall, jag tycker t ex att det är fantastiskt underhållande.

Panajota och jag ligger ganska jämnt just nu i vår grekiska språkutveckling, hon har lite större ordförråd såklart men jag har för det mesta lite tydligare uttal.

Lilla Panajota var oerhört fascinerad av min graviditet och varje gång hon fick syn på mig så sprang hon fram och drog upp min klänning/tröja för att blotta min mage och sedan högt och tydligt peka och skrika så att alla hörde 'Niní, NINI!!!' vilket betyder bebis på barnspråk. Samtidigt kunde hon inte riktigt förstå hur min tjocka mage kunde vara samma sak som en bebis och undrade ofta om hennes farfar (som också har ganska stor mage) också hade en bebis där inne.

Sen en dag berättades det för Panajota att bebisen nu var utanför magen och hon blev alldeles ifrån sig och var nog lyckligast av alla att få hälsa på den rörliga dockan på sjukhuset.

Nu är hon om möjligt ännu lyckligare över Ellis existens och skriker i högan sky om hon inte får hålla henne precis HELA tiden när vi träffas. Efter en lång stund i Panajotas knä vill ofta någon faster eller farförälder hålla lite också och då slår Panajota bort deras sugna händer och skriker bestämt 'Dikomou ine, dikomou ine!!!' vilket betyder 'Den är min. Den är MIIN!' och när någon sen tvingar till sig Elli så gråter lilla Panajota oavbrutet tills hon får hålla henne igen. Den enda som har tillåtelse att när som helst ta Elli ifrån henne är jag, för amning är något av det mest intressanta Panajota vet. Ibland frågar hon om hon också kan få lite av min mjölk, men ångrar sig när jag på skoj erbjuder henne, ibland drar hon ner sin egen tröja och blottar sin lilla bröstvårta och undrar om inte hon kan få mata Elli. Behöver jag säga att det blir många skratt? Skulle Elli börja gråta eller kvida så låter hon ingen ta henne men ropar i panik efter mig och uppmanar mig att ge lillan mjölk. Sen tittar hon lyriskt på medan jag matar.

Som grädde på moset är hon alldeles fantastiskt söt. Lilla Panajota.