Elli var ljuvlig, sov mycket, ibland hela nätterna igenom (!), och när hon var vaken låg hon och tittade nöjt omkring sig. Enda gångerna hon grät, eller kved till lite, var som sagt om hon inte fick mat fort nog eller om påklädningen tog för lång tid, annars aldrig.

Sen fick hon problem med magen.

Bajsade inte på fyra dagar.

Och grät.

Mycket.

En hel natt t ex.

Idag grät även jag, ihop med henne. Här satt vi i soffan och grät. Tills jag samlade mig och fortsatte vagga, sjunga, prata, guppa i vagn, massera lilla magen, göra små benövningar, byta blöja för femtielfte gången, mata, testa napp, ge kamomillte osv, osv, osv i all oändlighet utan att förtröttas (fast det där sista är inte riktigt sant).

Nu sover hon lugnt för första gången sen bilresan igår, kan man våga hoppas på att magproblemet passerat?

Nu känner jag mig i alla fall som en mamma på riktigt (med tillhörande mörka ringar under ögonen).

För er som undrar - jo, hon är fortfarande ljuvlig.