Jag sitter här i soffan med laptopen i knät, klädd och redo för kvällen, en vanlig syn vid tiotiden på kvällen. A brukar komma hem vid denna tiden och därefter brukar vi gå ner och äta nåt i byn. Det är i alla fall standardscenariot. Så idag då...

Kl. 22.04 - Aris halvt om halvt störtar in i huset och följande konversation utspelar sig:

A: - Jag sticker ner och kollar 'the big game'! (basket, Grekland-Slovenien)
Jag: - Ok..?
A: - Har du ätit?
Jag: -Nä..?
A: - Nä?!
Jag: - ...?
A: - Men du måste ju äta nåt!
Jag: - Jo..?
A: - Vill du följa med ner nu eller?
Jag: - (!?!) Nä, jag kommer senare...
A: - Ok, jag käkar en pita framför matchen på Coconut's.
Jag: - Ok.
A: - Ses sen!

Sen var han borta lika snabbt som han kommit. Det är som att hans hjärna slutar fungera normalt när det är nån 'viktig' match på TV.

Han skulle bara veta att hans dotter för tillfället spelar sitt livs fotbollsmatch i min mage... Det är som om det vore på liv och död, hon är verkligen helt vild! Jag ser konturer av fötter och knän som sticker ut lite varstans mest hela tiden. Men det är han nog inte mottaglig för för tillfället. Han är besatt av basketmonstret. Hoppas VERKLIGEN att Grekland vinner, annars blir det en trist kväll här hemma sen.