Den här texten hittade jag hos leonita och gäller graviditetsvecka 38 och jag är ju iofs änslåänge bara i v 37, men tyckte att den var tillräckligt slående för att få publiceras här. Håller ni med?

Mamma - Nu är tiden då man inte gör mycket annat än väntar. När som helst är det dags. Ca 4% av barnen föds före vecka 38 och lika många efter vecka 42. 92% föds alltså mellan vecka 38 och 42. Har jag nyligen klagat på att det är segt att vänta?

Veckorna före den beräknade förlossningen upplevs mycket olika av olika kvinnor. Vissa blir deprimerade mot slutet av graviditeten, blir labila till humöret, irriterade och har svårt att få någonting gjort. Labil? Jag? Va? Hahaha! Uäääääää!! Och vadå svårt att få någonting gjort? Jag ser varje dag till att vi har tillräckligt med choklad hemma för eventuella begär. Tycker det är ganska produktivt.

 

Andra får en drift att förbereda för barnets ankomst - se om sitt hus, sätter igång med storstädning, lagar mat, bakar och fryser in för kommande behov. Räknas manisk strykning av allt som kan komma att komma i kontakt med bebisen in här? I annat fall så borde jag godkännas efter förrförra inlägget.


Jag verkar ju helt normal under omständigheterna.