Ny tvätt. Mer att stryka, mer att vika. Idag tycktes jag redan ha glömt bort att det faktiskt var ganska tidskrävande och slitsamt att hålla på och pyssla med alla dessa minikläder och -prylar och glad i hågen tog jag strykjärnet i ena handen och en liten body i andra. Sen blev det jobbigt. Nu i efterhand är det ganska mysigt förstås. Man kan gå bort till garderoben och öppna en byrålåda och däri skåda prydligt nytvättade, nystrukna och prydligt vikta små sötsaker som bara väntar på att få bäras av fotbollshjältinnan i magen. Det är mysigt. Jag tvivlar dock på att lillis ens kommer hinna bära allt innan hon vuxit ur det, jag har verkligen MASSOR av minikläder. Nu drumlar den näst sista tvätten omkring i maskinen, men det är morgondagens eftermiddagssyssla. Jag förstår plötsligt varför mammor klagar på att de inte har nån tid över när de har bebis, strykning tar omänskligt lång tid och om det är när bebisen sover man måste passa på att göra sånt här så försvinner ju definitivt de få timmar man har för sig själv. Bärsele kanske funkar? Undrar hur länge jag kommer att vara såhär ambitiös...

En gång för alla vill jag be om ursäkt för att min blogg är lite enformig för tillfället, och kanske lite löjlig, men är man i nionde månaden så tycker jag att man får ursäktas. Jag hoppas att det blir lite ordning i skallen så småningom.