Ni vet alla hur det är att vara förälskad... Sådär så att det riktigt kittlar i magen av ett välbehag så nära obehag det bara går att komma. Man mår nästan illa...

Jag är nästan där. Jag har varit ute med Ellie på vår första middag ihop och aldrig har jag känt mig så lycklig över en ny kontakt förr, åtminstone inte när det gäller vänner. Såklart är jag inte förälskad i henne så som jag blivit i mina pojkvänner, men känslan är lik. Hon är så söt, så smart, så social och så intelligent och varm att jag blir alldeles pirrig bara av att tänka på henne. Jag vill vara hon.

Eloise heter hon egentligen, man hör ju redan på namnet att det handlar om en speciell tjej. Eloise... låter som en melodi.

Ellie berättade för mig att hon sett mig en av sina första dagar här och redan då känt en stark längtan efter att få lära känna mig, att bli vän med MIG. Jag visste inte att hon fanns fram till Buena Vista-konserten, men dagen efter berättade jag för mamma att jag blivit vän-förälskad i en engelsk Ellie.

Min tro på ödet har fått ny luft. Och jag en ny vän. Jag vet redan att vi kommer blir väldigt, väldigt goda vänner. Jag och Ellie.

(Oroa dig inte hjärtat... Ingen kan någonsin ta din plats som nummer ett. Och grattis igen!)