Maria/Marie
Jag har för övrigt många gånger tänkt att Elli ska få Marie som mellannamn eftersom både min mamma och jag bär det namnet och för att vi i min familj har traditionen att ge mellannamn. Eleftheria Marie klingar ganska fint dessutom. Också får hon ju i så fall ett lite svenskrotat namn på köpet vilket skulle kännas bra för min del. Jag har dock inte tagit upp detta med herr pappan än, så vi får se hur jag ställer mig till frågan efter den diskussionen. Här brukar man oftast bara få ett namn. I annat fall kanske nästa dotter får en variant av Marie som första namn eftersom traditionen säger att första barnet ska döpas efter faderns föräldrar och andra efter moderns. Jag skulle dock föredra att ge Elli Marie som mellannamn så att jag kan få välja ett lite finare namn till (eventuella) dotter # 2.
Aris förstår inte riktigt denna upphängdhet på namn, det gör väl varken till eller från vad ungen heter menade han då jag motsatte mig att ge Elli hans mammas namn - Efterpi. Till viss del har han väl rätt, men jag gillar namn och vill att de ska låta fint, det kommer ju antagligen bli ett av de namn jag uttalar flest gånger i mitt liv. Att det sen har en fin betydelse är ju ett stort plus, som Eleftheria som ju betyder frihet. Vi gick i alla fall en gyllene medelväg när vi valde Eleftheria, jag menade att Efterpi redan har ett barnbarn uppkallat efter sig och att Eleftheria var mycket finare, Aris hade kanske helst av allt sett att Elli fick hans mammas namn och att hans pappas namn gick till en framtida son, men en son är ju ingen garanti och då var förstfödda barnet bästa alternativet. Jag vet att det låter väldigt gammeldags och patriarkiskt, men så är det ju här och man orkar inte slåss i alla strider.
I alla fall... Grattis alla Marior och Panajotor!
En inre kamp. Du vill men hur mycket bråk ska man tåla?
Hoppas bara att det inte kväver dig. Det vore ju skönt om det blev ditt val?
Det ÄR ett viktigt ord. Mitt namn har alltid känts viktigt.Svårt med två kulturer som kolliderar.
En medelväg är väl att han bestämmer en gång och du en gång.????
Ulf hälsar och säger att han tycker Elli är ett jättefint namn.
Lätt att säga på alla språk!
I flera språk (ryska) använder man också bara ett namn.
Kramar
En liten sorglig historia ang namn. Min gamla svenska svägerska gift med en grek vägrade ge sin son namnet Panagiotis. Åven pappa Sackis tyckte dom skulle ha ett namn som passade både i Svedala o i Grekland , så det blev Andreas. Vilket liv det blev! Det ringdes från Grekland man ifrågasatte hur dom kunde skämma ut familjen så. Pappos blev sååå sjuk sa man. Fick gå till doktorn flera gånger. Lille Andreas blev kallad för bebisen. Ingen vågade nämna hans namn. Sen kom dödsstöten. Dop i grekkyrkan i Sthlm. Prästen tilltalar pappos med namnet Andreas. Oj det blev lång kommentar. Filakia Ulrica
Eva: Nä, men nån kamp är det inte, hittills har vi ju varit överens och lite får man ju kompromissa, det har vi gjort båda två. Ja, Elli är väldigt internationellt gångbart, det ä rnog därför det har kommit så naturligt, i början ville jag kalla henne Elia, men a:et försvann efter ett tag. Vissa kallar henne fortfarande Elia dock, inte mig emot.Kärt barn har många namn.
Ulrica: Men herreguud! Drama queens är vad de är... Elli kallas också mest bebisen (fast på grekiska i olika varianter - beboula, bemba, bebaki osv), de gör tydligen ofta så innan barnet är döpt (som om den inte skulle vara värdig ett namn annars?!). I övrigt tror jag att familjen är nöjd med hennes namn från pappous, bara en av Aris fastrar har klagat lite "Vad ska ni nu döpa er son till?", som att det självfallet kommer en son och att han skulle vara mer värdig att bära namnet för att han har en snopp? Jag svarade med ett leende "Allo onoma. (Annat namn.)", Aris fnissade till lite diskret. Hoppas att pappous Panagiotis har repat sig.
