Nu sitter jag här i pyjamas och känner mig hemsk. Så mycket åstadkommet, ett hem som är rent och luktar nybakat, en ren och mätt dotter och en nöjd man som jobbat hårt "out on the fields" och sedan slappat framför TV:n. Man tycker ju att jag borde känna mig nöjd och belåten med mig själv. Men nej. Jag känner mig som en svikare och en hunsad, förtryckt kvinna. En svikare mot alla mina starka landskvinnor som jobbat fram en jämställdhet som inte går att finna någon annanstans i världen. Och en hunsad , förtryckt kvinna för att jag har bakat och städat utan hjälp. 

Grejen är ju att jag ville baka, och njöt av det. Och städningen var inte så jobbig och eftersom jag glidit runt hela dagen i harmoni bland mjöl och ljuv musik och Elli sovit mesta delen av dagen så var det kanske inte mer än rätt att jag tog den medan A fick hämta sig en stund efter en hård dag bland oliverna... Logiskt egentligen, om man ser till detaljerna. Men jag känner mig alltid som en kvinnosvikare när jag gör husliga saker. 

Fast nu när jag sitter vid datorn och A leker med Elli så känns det lite bättre. Lite.