Igår fyllde min lilla böna fyra månader och det firade hon med en dunderförkylning. Personligen hade jag väl kunnat tänka mig roligare sätt att fira, men allt ska tydligen inte vara en dans på rosor.

Dagen började med en riktig gnällfis som inte skulle sova middag alls. Framåt ett var jag alldeles färdig efter att ha dansat och lekt med gnällspiken i många långa timmar. Inget passade - inte ens mjölk!

Så vid tvåtiden hörde jag plötsligt att lillis inte kunde andas ordentligt. Sen blev det snabbt värre. Det kliade i ögon och näsa och att inte kunna andas genom näsan var inte populärt och ju mer hon försökte, desto mer snor flög upp och ner i näsgången och hon blev mer och mer förbannad. Att amma var ett stort problem.

Jag sprutade in lite näsdroppar och det blev lite bättre. Sen åkte Aris och handlade en nässug och den tyckte vi alla tre var riktigt rolig.

Inte förrän vid 16.30 somnade Elli (från 8.30!) men sov bara i 45 minuter, sen var hon vaken till 23 innan hon kom till ro för natten.

Det var intensivt och krävande, allra mest för att det var jobbigt att se lillan så frustrerad. Min lilla, lilla böna...

Idag är hon fortfarande förkyld, men nu är jag mentalt förberedd vilket verkar hjälpa en hel del. T ex tänker jag låta henne sova i min famn var gång hon slumrar, då sover hon som bäst och risken för att hon vaknar innan hon borde minskar.

Dessutom har min man sabbat ryggen, så jag har två små offer att ta hand om här hemma.