Jag har sedan barnsben alltid favoriserat bruna ögon.  Tycker att det i allmänhet är den finaste ögonfärgen man kan ha och i regel ju mörkare brunt desto bättre.

I Grekland är de flesta brunögda, men många fascineras här av ljusa ögon och tycker att skandinaviskt blått är fantastiskt vackert. Det är väl ofta så att man vill ha det man inte har själv. Lockiga vill ha rakt hår och raka vill ha lockigt.

När det gäller ögonfärg så är ju brunt dominant så jag blev inte förvånad över att Ehlia fick mörka ögon. Personligen tycker jag att hennes ögon är de vackraste som finns, men jag är ju iofs hennes mamma, så jag är inte helt objektiv. Jag tycker att det är fantastiskt att jag kunde få en dotter med sådana mörka sammetsögon, jag kan inte se mig mätt.

Innan Ehlia föddes sa alla här att de innerligt hoppades på att hon skulle ärva min ögonfärg och eftersom det finns ljusa gener på Aris pappas sida så fanns ju chansen. Mina är visserligen inte skandinaviskt blåa, men ljusgröna verkar gå hem det med.

Det roliga är att min grekiska släkt inte har gett upp hoppet än. För mig är lillans ögon uppenbart mörkbruna och har varit sedan hon föddes, men både svärmor och svägerskor insisterar på att de är mörkgröna och blir ljusare och ljusare för varje dag.

Kolla in bilden till första inlägget för idag och berätta för mig vem av oss som är in denial.