Tillfälligt avbrott
Jag älskar att skriva, att blogga här ger mig väldigt mycket. Inte minst är det en länk till den värld jag känner bäst, kontakt med människor från den del av världen som jag själv har mina rötter i. Men något jag inser mer och mer är att bloggen också tar. Den tar energi på många sätt, och den tar tid och gör att jag hela tiden påminns om Sverige (och allt vad Sverige innebär) och därför inte helt kan leva här och nu. Det blir så tvära kast mellan det liv jag lever här, i verkligheten och det liv jag kom ifrån, för ni ska veta att fG (före Grekland) och eG (efter Grekland) är så olika delar av mitt liv att det känns som två olika. Det är kanske svårt att förstå, och jag vet inte ens om jag förstår hur trött det kan göra en att kastas fram och tillbaka.
Dessutom måste jag hela tiden censurera mig själv för att inte såra någon eller släppa ut information som jag sedan kan komma att ångra. Och det gör bloggen platt och lite ytlig, och det är inget fel i det, men just för tillfället känns det inte kul.
Jag önskar att jag var starkare.
Jag tror att jag förstår... Men du får inte glömma oss bara för det ;-)
Jag förstår precis vad du menar! Vågar inte skriva ett dyft om andra. Och att det tar tid, man ger av sig själv. Johanna, måste säga att jag fullkomligt älskar din blogg. Har du funderat på att skriva en bok? Du är väldigt duktig, och jag skulle bli denförsta at köpa ett antal ex av en sådan! ta en paus och känn efter! Många kramar Stina
Neeeeej! Vad tråkigt, det är ju den här bloggen jag följer flitigast. Det känns som om du är lite närmare när jag kan läsa om vad du gör varje dag. Jag accepterar endast om du lovar att skriva flitigt med e-mail istället! ;)
Du milde så klok du är!!! När du förklarar så förstår jag precis alla kasten. Full av svensk längtan kliver du ut ur Grekland och in i din dagbok. Det är säkert ohyggligt jobbigt!
Då lever du ju inte riktigt där du är.
Jag läser varje dag och älskar det, men förstår att du måste stanna i Grekland helt och fullt .
Vilken fantastisk tjej du är som ser det fast du är mitt i.Otroligt.Man måste
välja!Annars får väl inte Grekland en riktig chans. KRAMAR KRAMAR
Förstår dig precis.Har ju själv upplevt de på nära håll.Med min man och även jag själv som trivdes bättre i Grekland.Ett väldigt klokt beslut iallefall.Det är så viktigt att leva i nuet och göra de bästa man kan av de.Jag kommer sakna att titta in här och läsa om dig och din vackra dotter.Du har iallefall fått mig nyfiken på Paliochora (heter de så?).Jag och min familj har funderingar att ta en utflykt dit när vi åker till Kreta i sommar.Ta väl vara på dig. Kram Elisabeth.
Styrkan sitter i det du gör - och vågar visa - när du är sann mot dig själv och ditt inre, tycker jag, och det är ju det du är nu, särskilt när du inte anger någon tid utan lämnar öppning för att komma igen imorgon - om du känner för det då. Det tycker jag är att vara riktigt stark!
Puss
Mammi
kommer sakna läsandet men hoppas du återkommer med nya krafter!
Lycka till med allt!
Jag förstår precis! Har också nyss lämnat bloggvärlden, och det känns så oerhört skönt. kram på dig!
Har varit här nästan varje dag o läst om ditt liv..har varit så fin läsning varje gång o man kommer ju sakna det men som de andra så förstår jag och hoppas du kommer tillbaka när du orkar o vill!
Kram o lycka till med allt
