Igår var vi på Efterpis skolavslutning, det var mycket dans och sång och fina sommarkläder, jag blev lite tjock i halsen när jag såg alla glada barn på skolgården. När jag var liten hade jag ingen som helst förståelse för att vissa vuxna grät en skrvätt under skolavslutningarna, eller under de halvkassa kabaréerna man satte upp, eller konfirmationen. Nu förstår jag.

De är så nya och oförstörda, med hela liven framför sig. Alla vägar är öppna och än har de inte valt vilka de ska gå. Det är en fantastiskt kittlande frihetskänsla som uppfyller mig när jag tänker mig in i deras situation. De förstår det dock inte själva såklart, precis som jag inte heller gjorde. Youth is wasted on the young. Samma känner säkert gamlingar när de ser såna som mig, men det lär jag inte heller förstå förrän jag själv är gammal.