Något måste ju skrivas om detta. Som svenska boende i Grekland och gift med en fotbollsgalen grek så var matchen minst sagt spännande. Det var en fin känsla när Sverige vann över de inte så lite kaxiga grekerna. Lite hemlängtan kom över mig för en sekund.

Sen var det ljuva förstås slut. Hur kul det än kändes för min del att min kaxiga mans trut blev igentäppt, så led jag ändå med honom. Det var ju så mycket viktigare för honom än mig. Jag är dessutom så van vid att tvingas vara "the bigger person" så jag hade klarat det mycket bättre. Nu blev det istället en tyst kväll. Dyster.

Fast inombords var jag såklart lika stolt över Zlatan som vilken ölmagesvensson som helst.

Go, go Sverige!