-

Mammamammamammamamma...!!

Elli har börjat bli mammig.

Det är ju väldigt mysigt när hon går efter mig i huset och säger mammamammamammamammamammamamma, i alla fall om jag inte är upptagen med något. Mindre mysigt när hon skriker sina hjärtskärande skrik efter uppmärksamhet när jag ställer mig för att diska MAMMAAAAAAMAMMAAAA!!!. Ja, lilla hjärtat... mamma är snaaaart klar!

Mysigt som tusan är det när hon börjar bli sömnig och knatar fram till mig och lägger sitt lilla huvud i mitt knä och står sådär och kelar en lång lång stund. Mindre mysigt är det när hon vaknar en liten stund efter att hon somnat med välling i sin säng och skriker halsen av sig med stora krokodiltårar rullandes ned för kinderna. I samma ögonblick som hon får komma upp i min famn tystnar hon och somnar om, tills jag försöker lägga henne i sängen igen, då börjar illtjuten om.

Det är ju så fint att hon älskar mig och behöver emig, men det är ju ohållbart. Det lilla livet får för lite sömn och jag tvingas bära och vagga mer än jag egentligen kan.

Går det över det här? Eller är det lika bra att köpa en familjesäng på en gång och ställa in mig på att jag tvingas ligga där bredvid henne när hon behöver sova?

Hon som alltid sovit så bra...

2008-11-03 @ 12:19:16 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Zalli

Det låter som en försenad seperationångestfas. Det brukar vara runt 9 månader men ibland är det innan och ibland efter. Tildes har varit från början till nu och jag ser inget slut på det, haha. Man får försöka att se det charmiga med det och tänka på hur man kommer att sakna alla pussar och kramar när de är typ 10 år :D

2008-11-03 @ 17:06:26
URL: http://tlcg.blogg.se/

Postat av: Jo

Zalli: Ja, Elli har inte haft nån sån fas tidigare, så det är kanske precis som du säger. Visst är det mysigt med, jätte! Det är bara det där med den störda sömnen som bekymrar mig egentligen.

2008-11-03 @ 21:03:11

Postat av: Eva Henriksson

jA värst brukar det kännas för pappa som inte duger....men mamma blir ju uttröttad. Men normalt är det och inte mycket att göra åt. Det var konstigt med vår autistiske Daniel att den här fasen aldrig kom. Han langades runt mellan våra famnar men protesterade aldrig!!!! Nu är det viktigare var mamma är....och då är han 10 år och jag glädjs åt detta. Ta det med ro bara...

2008-11-05 @ 15:51:28

Postat av: Johanna

Du finns inte på bloggen och inte på msn.. Har någon snott er datamaskin? Puss

2008-11-13 @ 12:03:07
URL: http://headmusic.blogg.se/

Trackback