Ellis kalufs växte och växte, så som kalufser brukar. Luggen hängde ner i ögonen på henne, vilket hon i ärlighetens namn inte verkade bry sig nämnvärt om. Men hennes farmor suckade ljudligt varje gång hon såg de "retade små ögonen" (fri tolkningsöversättning), och Aris var snabb att hålla med sin mamma (hur gick det till?!). Min egen mor fnissade nervöst och drog snabbt Elli till sig och menade att det inte alls behövde göras något åt de små testarna som skymde sikten när jag förde det på tal, men så vet vi ju alla att hon är närmast sjukligt besatt av långt hår, och har en manisk fobi för allt som innebär att man kapar av hår. Tydligen har det med nåt trauma från hennes barndom när hon tvingades ha pojkfrilla och vara stjärngosse på lucia att göra. Själv gillar jag också långt hår, men jag gillar kort med, och mittemellan och upp och ner. Jag gillar ju variation (om någon nu missat det). Så blev jag till slut nyfiken på hur lilla bollhuvudet skulle se ut i lugg så de gamla saxarna dammades av och jag började klippa. Det är inte helt lätt att klippa en ettåring ska ni veta, även om man har frisörutbildning. Men jag lyckades till slut.