Semester från livet

"Jag har nerver" kan man säga om man direktöversätter ett uttryck för att man är irriterad och frustrerad från grekiska till svenska. 

Hemmamamma med en man som jobbar väldigt mycket och inte hjälper till så mycket som man kanske hade hoppas, och utöver det inte kan förstå vad som skulle vara ansträngande med att ta hand om ett barn hela dagarna. 

Samtidigt jobbande kvinna som inte vill nöja sig med att bara vara hemmamamma, så de få timmar då pyret sover ägnas åt jobb framför datorn.

Och mån om sitt sociala liv på kvällarna, enda tiden som finns till att träffa vänner.

Samtidigt i behov av lite uppmuntran från specifika håll, men det är tyvärr ganska sällsynt.

Egentligen vill jag inte klaga, jag vill verkligen inte det. Mitt lilla barn är så snällt även om också hon växer och blir mer och mer krävande, som alla andra barn. Nu vill hon öva på att gå hela tiden, fram och tillbaka, upp och ner, och vansinniga illtjut varvat med soliga leenden. Och platsen jag bor på är så vacker och stressfri. Och jag har mycket jobb, vilket ju är bra egentligen, på det stora taget.

Men jag känner att jag "har nerver". Mitt tålamod är inte så bra som det brukar och ögonlocken blir så tunga när jag sätter mig framför datorn för att jobba. Jag är trött, men sover jag nu så är jag ännu tröttare när jag vaknar och måste springa runt med Ellisen.

Jag skulle behöva en liten semester, tänk att få spendera en helg utan barn, jobb, man eller ens vänner. Bara helt för mig själv i lugn och ro. På ett spa kanske, eller ett tält i ingenstans hade också gått bra. Några bra böcker, lite god mat, kanske några softiga tv-serier, mysig musik. Samla ny fräsch energi, få längta efter min lilla familj ordentligt... Ja, det hade varit underbart.

Så att nerverna hade försvunnit.

Men snart är det höst, då trappas makens arbetstimmar ner drastiskt och jag hoppas innerligt att det innebär mer delad tid med Elli. För hennes skull, framför allt.

Kommentarer
Postat av: Eva Henriksson

Å vad du skriver bra och beskriver bra.

Som en riktig författare. Verkligen.

Men samtidigt är det svårt att höra att du inte kan få dina behov bättre tillfredställda. Vi förstår dig alltför väl.Varför förstår inte Aris???Kanske för att han är så vansinnigt grekisk och kretensisk ?Elller för att han är Aris? du har ju inget val utan måste göra det bästa möjlliga av situationen- Jag gillar Ulricas råd. Åk hem och hämta mera kraft i soffan med mamma! Bara 2 veckor nu medan Aris jobbar så mycket i alla fall.Det är för långt till jul.Eller?

2008-09-10 @ 17:13:12
Postat av: Thilda

Vad jobbar du med då? :)

2008-09-10 @ 17:50:29
URL: http://thildasandstroom.blogg.se/
Postat av: ulrica

Johanna Gullberg. Du skriver att du inte vill klaga, att Ellie är snäll m.m. Din dotter är inte det som påverkar ta nevra sou. Jag tror att du är olycklig just nu i ditt förhållande och med din tillvaro. Dina hormoner o lycko endorfiner har varit på topp. först berusad av förälskelsen, sen graviditet o därefter nybliven mamma. Nu börjar allt balanseras i din kropp. Du får inte den bekräftelsen du behöver från din man, du känner dej ensamstående med ditt barn fast du har en man. Det känns! Du kanske får panik när du tänker på vad en separation skulle innebära. Kan du lämna Kreta med ditt barn? Förstår att du har det tufft nu. Du måste sätta dej ner med din stolta man och förklara hur du känner och mår. Oavsett om han är borta mkt måste du ha kvalitetstid dom timmarna du är med honom. Det här ska du veta är även tankar som jag kan brottas med ibland. Låt inte detta gå för långt. Då blir du riktigt olycklig. Åk hem, lämna Ellie hos din mamma (hon är ju som du fast bara lite äldre som du skrev). lägg in dej på ett SPA helt själv ett dygn. Sen får vi hoppas på att din höst o vinter blir bättre. Jag önskar dej verkligen allt gott. Filakia

2008-09-10 @ 22:54:39
Postat av: Jo

Eva: Nädå, jag klara mig till jul, det är intensiva veckor med mycket jobb, det är därför energin tar slut, men det är snart över.



Thilda: Man kan säga att jag är frilansskribent. Har ingen journalistutbildning men jobbar mycket med content writing till hemsidor och till viss del översättningar. Flexibelt och bra.



Ulrica: Jag skulle inte gå så långt som till att säga att jag är olycklig, men det finns alltid me att önska av sin tillvaro och jag antar att när man känner sig låg så är det de som står en närmast som lätt får skulden. Vi kämpar på båda två, jag vet det, jag kanske bara har lite lättare att förstå det än han har. Visst hade en vecka i Sverige varit toppen, men det är inte så enkelt, där finns en hel tjock släkt som vill träffas (och jag vill träffa) så nån lugn och ro hade det inte blivit tal om, dessutom är det faktiskt inte så långt kvar till jul så jag håller ut.



När jag snuddat vid tanken på separation så har den varit väldigt skrämmande ja, mer än någon kan ana. Men eftersom jag inte är i närheten av en sådan så är det onödigt att spekulera i om, hur och vad. Jag måste som vanligt vända mina negativa tankebanor till postiva, vi människor har en tendens att fokusera på det som är dåligt även om det finns betydligt fler grejer som är bra. Så och jag. Stor kram till dig och tack för all förståelse.





2008-09-11 @ 10:03:10
Postat av: Ulrica

Blir bara så berörd när jag följer din blogg och för varje gång har jag tyckt att du verkat mer olycklig. Skönt om jag missuppfattat det. Svårt att tyda o tolka texter helt rätt. Ang separation hoppas jag verkligen aldrig att du närmar dej en sådan. Vet bara att vi tjejer lätt tänker olika scenario. När vi träffar en kille har vi redan











































Använde nog fel ord när jag skrev olycklig. Sorgsen var nog det jag menade. Sorry! Lätt att misstolka o tyda text.

Det jag ville förmedla ang separation är att vi lätt tänker på vad som kan hända, ta ut sorger i förskott och då kan det göra en mer lessen. Så det är ju bra att du inte är en sån person som grubblar på om utifall att. Jag tror att dom flesta nyblivna föräldrar går igenom kriser o att man lätt känner sej som spindeln i nätet. Min man flyger(ikväll till Chania) o nu är jag själv med Elton 5 dar o det är rätt jobbigt. Ensamstående mamma med man barn o hus Även mitt jobb får ge vika för hans. Kämpa på.



























2008-09-11 @ 11:14:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0