Ja, jag har ju hittills varit så oerhört lyckligt lottad med att ha fått ett så fantastiskt lätt barn som i stort sett aldrig gråtit, alltså riktigt gråtit. Jag tror att jag kan räkna de gångerna på ena handen.

Därför är det så extra jobbigt för mig att se henne gråta så när jag vet att en enkel handling kan få henne att sluta.

Men jag var så stark att jag förundras över mig själv.

Vid tio började processen, blanda välling, byta blöja, borsta tänderna, sätta på pyjamas, skratta lite tillsammans, släcka ner och lägga ner lillan i sin säng. Jag bjöd på välling som hon drack lite av i lugn och ro. A kom hem och lite ljud kom från köket, kanske detta störde lite...

Efter en stund börjades det, upp och ner i sängen och varje gång lade jag försiktigt ner henne igen.

Sen blev hon arg, började gnälla. Välling var inte intressant längre. Gnället blev till gråt och tills lut var hon nästan hysterisk mellan gäspningarna och ögongnuggen. A blev orolig och undrade vad sjutton jag höll på med och istället för att ta diskussionen där och då och sabba det lugn jag försökte hålla i sovrummet så sa jag bara att allt var i sin ordning och att han kunde gå ut en runda medan vi nattade. Han lämnade huset ganska upprörd. Han är ju inte heller van att se sin lilla prinsessa så ledsen.

Jag satte in en liten speldosa och plockade upp Elli när hon var som mest ledsen och dansade lite till vaggvisorna, hon blev lite lugnare och jag lade ner henne igen. Märkligt nog blev hon lugn direkt när hon kom ner i sin säng igen, jag hade verkligen väntat mig att hysterianfall. Lite gnäll senare somnade hon.

Under hela tiden hon är i sin säng sitter jag brevid och har mina händer på henne så att hon aldrig ska känna sig ensam. Det tror jag är det viktigaste.

Det var en väldig prövning och tog nog allt som allt runt en timme. Under natten vaknade hon några gånger men med antningen lite smek på kroppen eller dans ett par minuter somnade hon om igen.

Så det gick till slut, ikväll gör vi likadant och hoppas på att det åtminstone går snabbare.

Tack Tess, Zalli och Ulrica som gett fina inputs, när det var som värst tänkte jag på er och det hjälpte jättemycket.