Ja, det är mycket på gång i sagovärlden här på Kreta. Efter 2,5 år som runtlallande mamma har det börjat blåsa till ordentligt i mitt liv. Att jag skulle vara frukostvärdinna på hotellet i sommar var bestämt sedan i höstas, och skrivandet är ju något jag hållt på med mer eller mindre sedan 2006. Men att jag skulle börja designa och sälja barnkläder hade väl få kunnat ana för bara någon månad sedan?

Jag nämnde i tidigare inlägg att jag skulle sälja väskor i Zoes mammas butik. Men efter att ha sytt ett par väskor och diskuterat saken med Zoe och hennes mamma så insåg jag att jag knappt ens skulle gå runt på försäljningen. Dels kostar materialet och dels ska ju butiksägaren ha en andel av vinsten vid försäljning. Och då har jag inte ens räknat in tiden det tar att sy väskorna. I en mammas liv är tid det dyrbaraste man har, ja, förutom själva barnet då kanske. Så det kändes mer som ett litet hobbyprojekt än något som skulle inbringa pengar, men det var väl ganska okej egentligen.

Men så sydde jag en flickklänning och min svägerska Emmanuela råkade få syn på den när hon stack in huvudet en förmiddag. Hon blev väldigt förtjust och föreslog att jag skulle sy sådana istället och kanske kunna sälja dem i en annan, lite mer fancy butik här i stan, som ägs av Aris nästkusin. Jag var väl ganska tveksam till om hon ville det, men Emmanuela insisterade så vi traskade dit senare under dagen - det skadar ju inte att fråga. Emmanuela sa att varje klänning lätt skulle kunna säljas för 20-25 €, särskilt eftersom denna butik har lite dyrare sortiment än de större kedjorna, samtidigt är det nog byns mest uppskattade klädbutik. I alla fall, Xrisoula, som äger butiken som förresten heter Portrait, sken upp som en sol när jag berättade om mitt ärende och sa på en gång att hon skulle göra i ordning en hörna åt mina kläder, hon ville inte ens ha någonting för det. Däremot, sa hon, att jag gärna fick en deltidsanställning om jag ville. Om jag ville!

Så i nästa vecka så ska jag trasta bort till Portrait med min första kollektion sommarklänningar. Fem stycken har jag lyckats slänga ihop under de senaste dagarna och jag är inte så lite nervös inför mottagandet. Nu har jag börjat jobba på en byxmodell, men det är inte det allra lättaste att få till storlekarna när man skapar från scratch. Tur att jag har Elli och Panajota som måttstockar, det är i alla fall något att utgå ifrån.

Så det blir hotellet tre dagar i veckan, butiken två dagar i veckan och därutöver hoppas jag tvingas sy en del och naturligtvis hoppas jag att skrivjobben fortsätter att trilla in (det är än så länge där de riktiga pengarna finns). Ja, också är jag ju mamma också, det viktigaste av allt.

Ville bara ge er en förklaring till varför det är så tyst här just nu, jag har verkligen inte någon tid över. Klockan är nära midnatt och imorgon ringer klockan strax efter sex då det är dags att gå till hotellet för att förbereda proino (frukost).

Men jag har inte känt mig såhär tillfreds i livet på mycket länge, och det färgar av sig på allt jag gör. Eller så är det allt jag gör som färgar av sig på min tillfredsställelse?