Just nu är jag inne i en jobbrusch och jag känner mig inte lite stressad. För tio dagar sedan fick jag tre ganska stora jobbeställningar och sa till var och en av dem att texterna skulle vara klara om tio dagar - alltså idag. Inatt skrev jag färdigt text nummer två, men kvar har jag text tre - som ska på börjas i detta nu.

Samtidigt är det hotellfrukost som ska serveras varje morgon och klänningar som ska sys til fancyshoppen i Chania. Hjärnan är överladdad. Därutöver har jag ju en liten vilding att försöka hinna ta hand om mellan varven, och hon vill saker precis HELA tiden, oftast precis de saker som jag själv inte vill, som t ex att rita med tuschpennor över hela golvet, eller gå och hälsa på nån, eller spilla vatten över mina symaskiner. Jag svarar med en ängels tålamod och har under hela veckan undrat för mig själv hur jag orkar vara så trevlig mot alla trots min överarbetade hjärna.

Elli har precis somnat, Aris läser i soffan och coca colan är upphälld i glaset bredvid laptopen. Plötsligt ser jag hur myrorna attackerar min chokladbit och då brister det plötsligt för mig och jag skriker i vansinne åt myrorna på fullaste allvar "Kan man inte få ha nånting ifred längre?! Ni är ena giriga jävla som ska ha allt man kan tänkas äta. Fy fan för er!" och slänger i vredesmod hela chokladkakan med en smäll i papperskorgen. Aris tittar förvånat upp från sin bok och undrar vad som hände.

Jag öppnade nog bara en ventil eller nåt, för nu känns det mycket bättre.