Jag känner massvis av människor som inte blinkar vid anblicken eller tanken på att människa som dödas, inte ens ett barn. Men samma person brukar bli alldeles vansinnig av olycka över ett djur som dödas. Jag tror att det handlar om en rättvisekamp inombords. Att djur i denna fråga är försvarslösa (vilket jag kan tycka att ett barn, ja, tom en vuxen i "fel" situation, också är, så min teori har ju redan brustit). I alla fall.

Jag insåg nyss att jag har lite konstig moral själv på vissa punkter. Även om jag våndas över både djur och människor som far illa, så är jag helt rasistisk när det gäller mat. Att slänga mat rör mig inte i ryggen, men spillt godis får mig att rysa ända in i märgen - i synnerhet choklad.

Idag tvingade jag slänga gamla chokladbollar. Det gjorde riktigt ont.