Grekiskan
Alltså, beroende på vem man frågar så får man väldigt olika svar. Frågar ni mina vänner och familjemedlemmar som har varit här nere och sett mig "in action" så kommer de att säga att jag är jättaduktig och förstår "allt". Detta helt ogrundade svar bottnar nog i att grekiska språket är så oerhört svårt och för de som inte förstår ett dyft så låter det som att jag faktiskt är jätteduktig och förstår allt, men tyvärr är det långt ifrån sanningen.
Jag har kanske tagit tio lektioner i grekiska sen jag kom hit, så det jag kan har jag i stort sett lärt mig genom att snappa upp, och det är inte lätt att snappa upp när man inte har någonting att associera med. Grekiska språket är inte besläktat med något annat språk och låter därför som "rena grekiskan". Ett exempel: Tack heter Efharisto på grekiska. Alla ord är lika kluriga.
Idag hänger jag oftast med i dagligt tal, även om det fortfarande är svårt att aktivt delta i konversationer. Men jag tänker som så att jag har ett helt liv på mig att lära mig språket här och jag låter det gå sakta med stadigt framåt. Och när de börjar ge "riktiga" lektioner här i byn så kommer jag stå först i kön att få delta, att ta lektioner av en vän fungerar inte så bra med min självdisciplin, det blir mest skratt och fjant. Egentligen är språk något jag lätt lär mig, så för mig är detta med min dåliga grekiska lite av en känslig punkt.
Något som för närvarande är viktigare för mig än att jag ska lära mig flytande grekiska är att Elli ska lära sig flytande svenska, så jag pratar så mycket svenska jag bara kan när vi är hemma, till och med med Aris ibland som inte fattar ett dyft. Den fantastiska chans hon har att lära sig ett extraspråk utan att ens tänka på det får hon inte igen. Om jag lär mig grekiska nu eller om ett par år gör ingen större skillnad.
Men visst, livet här blir nog lättare den dagen då inte språket längre är ett hinder.
Å så intressant att höra om språket.
Ja med vissa människor (äldre greker) är det ju enda möjligheten att komma i direktkontakt med dem.
Efi ? Hur går det när ni pratar om barnvakt och allra värst OM hon ringer. klarar du det? Pratar hon sakta? Kan du skriva? Kan du läsa om Aris skriver en lapp? Eller är det alltid engelska lappar?
Just barnprat är jag ganska bra på vid det här laget, och Efi och jag kommunmicerar ganska bra, hon är tydlig och andvänder ganska enkelt språk. När hon ringer har vi inga problem att kommunicera, men det hanslar alltid bara om korta meddelanden. Ja, jag kan väl skriva något så när, har mes bara svårt att välja vilket av de fem i:na eller de två o:na man ska välja. Jag kan läsa en lapp ja, men vi skriver aldrig lappar om m vi gjorde det så skulle de vara på engelska eftersom vi alltid pratar engelska med varann, jag och aris alltså.
Klokt att du ser till att lära Elli svenska. Hon kommer att tacka dig i framtiden. Man har ett sådant försprång med två språk. Ska ni lära Elli engelska också?
Anna-Lena: Ja, jag ser gärna att hon får med sig engelska från barnsben också. Jag och Aris pratar uteslutande engelska med varandra så jag antar att hon kommer att snappa upp lite av det också. Men för två föräldrar är det svårt att hålla tre språk vid liv i kontakten med barnet. Lagom förvirrande för oss, hur är det då inte för henne? Men när svenskan och grekiskan känns stabila så är väl planen att kanske införa lite mer engelska även i hennes värld. Det är ju så lätt för barn!
