Är dte inte sjukt att man måste bli av med något för att sedan inse hur mycket man värdesätter och uppskattar det? Jo. Sjukt. Det måste vara en stor brist i människans sammansättning för att kunna leva ett lyckligt och fulländat liv.

Jag jobbar morgonpass i regel sex dagar i veckan nu, och har insett att det bästa jag vet är att vakna med Elli. Om jagfår vakna tillsammans med Elli får min dag en ojämförbart bra dag mot om jag måste vakna innan henne. Jag älskar att höra hennes grymtningar i sömnen precis innan hon slår upp sina grumliga små ögon. Hur hon smilar upps sig när hon ser mig och hur hon stilla igger och småpratar i sin säng medan jag fixar välling. Efter vällingen kelar vi en stund och hon är så varm och go. Sedan leker vi innan vi ger oss ut för stranden eller promenad eller nåt annat kul.

Det bästa jag vet är när dagen börjar så.

Idag är en sån dag och just nu sitter vi framför barnprogram med en skål vindruvor och kelar. Ja, jag jobbar också lite iofs, för jag har en liten deadline nu på mogonen, men det gör inget. För jag har den varma och goa lilla kroppen, som ivrigt mumsar i sig vindruvor, precis här intill.

Jag njuter så att det kittlar i magen.