Jag sitter och knappar på datorn en stund och låter Elli härja fritt. Efter en stund vänder ag mig mot henne och njuter av titta på henne när hon grejar med sina saker.

Mamman: Vet du hur mycket jag älskar dig, Elli?
Elli: Papouti!! (Sko)
Elli: Papooouuutii??!! (Skoon?)
Mamman: Vet du hur fantastisk du är? Vad du gör med mitt hjärta?
Ellin: Poune balla? (Var är bollen?)

Här välter Elli ner tekokaren så att den går sönder.

Mamman: Ojsan, din klumpemaja. Det gör inget. Vet du hur sät du är?
Elli: Dada! (Ajabaja!) DADA! DADA! DADAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!
Mamman: Hahahaha! Sötnöt!
 
Tänk att hon kan vara så ovetande om vilken fantastisk gåva hon är. Hennes värld består av skor och bollar, och att hitta på trubbel. Ändå kan jag inte annat än le när jag ser henne. Hon är för mig total lycka. Helt hjärntvättad känner jag mig.

Och ja, av någon anledning så pratar hon mycket mer grekiska än svenska, men förstår mer svenska. Mycket märkligt det där...