TV
Det har blivit en bra barnvakt och jag har fått dåligt samvete. Jag försöker kväva det dåliga samvetet med anledningar som att "det är ju i alla fall klass på Pippi" eller "det är ju bra för hennes utveckling i svenska språket". Pippi är en bra förebild, tuff, orädd, generös och oberoende - och jätterolig. Hon har ett väldigt öppet sinne som jag hoppas att Elli kommer att ta efter. Men hur jag än vänder och vrider på saken så är faktumet ändå att hon spenderar en massa tid framför TV:n när hon hade kunnat syssla med pedagogiska böcker eller lekar eller busa utomhus. Hon gör ju allt det också, men nån timme om dagen sitter hon framför Pippi - i genomsnitt.
Nu t ex, klockan 10 på morgonen, Elli har varit vaken sedan 08.30 och busat runt som den lilla virvelvind hon är. Men så gick Aris precis till jobbet och jag har några små texter att avsluta. Istället för att skicka henne till farmor så sätter jag på Pippi - den nya barnvakten. Elli sitter som klistrad och slänger ur sig kommentarer då och då. Aris är väldigt emot TV-tittande i allmänhet och i synnerhet för barn och en del av mig håller med honom medan en anna del av mig tycker att hans oro är överdriven. Lite TV-tittande skadar väl inte?
Frågan är dock: Hur mycket TV är okej för en tvååring? I snitt per dag alltså.
Hur mycket TV tittar era barn på och vad ser de helst?
Maja håller emot för annars skulle daniel sitta där nästan jämt. Men för honom är det ju speciellt fär han vilar där.
Erik vill sällan titta så det reglerar sig.
Jag tror inte att en timma om dagen är för mycket. Du måste ju också få saker gjorda. Aris gillar ju inte svenska barnprogram det är klart. Men Elli är ju en så aktiv tjej så hon leker ju tillräckligt.
Är det aldrig tV hos farmor? Hur klarar hon så många barn och dessutom maten????
Varna Elli innan du stänger av."en liten stund kvar"
Det är viktigt.
Oj. Det är svårt det där.
Håller med om att det finns olika "klass" på barnprogram. Jag ville inte att mina barn tittade på t.ex. pokemon eller sånt när de var mindre (och därför gör det inte det nu heller). Här i Sverige finns ju något som heter barnkanalen. Den kanalen gillar jag men mina barn börjar blir för stora nu och vill kolla på Hanna Montana och sånt...
Sätter du på en film så blir det inget tjafs om när man ska sluta titta på tv eftersom filmen faktiskt tar slut. Det är smart tycker jag.
Eva: När farmor passar så hittar hon andra sätt, ofta finns det dessutom folk runtomkring som "hjälper" till. Aris har inte mer emot svensk tv än grekisk, faktum är att han faktiskt gillar Pippi, men principen att titta på TV gillar han inte. Man blir en zombie som han säger. Jag varnar alltid, och det hjälper en smula.
Tina: Jag gillar också Astrids klassiker, tycker att de är väldigt fina och hjälper Elli att förstå både svenska språket och lite svenska historia och kultur också. Det är väldigt bra. Skiten de sänder på TV här ger jag inget för. Men det är kanske jag som har blivit en tant?
Äh, det är nog ingen fara. Det är väl bättre att hon sitter där en stund än att du ska leka med henne fast du är stressad. Barn känner av stress.
Hon får kika på pippi och ha svenskalektioner en timme om dagen och du kan vara en pedagogisk mamma efter det.
Det är egentligen bra tycker jag att Aris inte gillar TV zombi barn! Kul också att han gillar Pippi, vilket jag inte alls trodde. Här är det ju så att vi gamla inte gillar någon tecknad Pippi. Möjligen de äldsta filmerna med Inger Nilsson.Tänk böckerna som jag fick när de kom ut på 40 talet med de äldsta illustrationerna!!!!Jag har dem kvar!!!!
Eva: Men det ääär ju såklart Inger Nilsson-filmerna hon tittar på! Inget annat duger. :)
Tänk den där Inger blir aldrig kvitt Pippi!
Väldigt roligt att du har de gamla filmerna!!!!
