Nu är Elli döpt. Dopet var jättefint, men hade jag fått välja hade jag kortat ner ceremonin med ca 95%. Som min lilla älskling grät, och som jag led där i kyrkan. Festen var super, god mat, härligt folk, familj, dans och lycka, en av årets bästa dagar, kanske den bästa.

Pappa var här, och faster och farbror, moster och kusin, mamma, Monty och lillebror. Jag kände mig så rik och så hel. Chokladförrådet fylldes på. Elli fick mer kläder än vad hon kommer hinna bära på hela vintern och en god insatssumma till sitt bankkonto. Hon har fölrresten vart som på lyckopiller hela veckan, dansat och skrattat och skojat och busat. Och sovit väldigt gott om nätterna. Hennes tal har också raketutvecklats under denna vecka. Det är otroligt vad lite extra stimulans gör.

Pappa, faster och moster har redan åkt hem och jag saknar dem så. Mamma är kvar men nu börjar den där lilla oroskänslan infinna sig. Snart åker även hon och då kommer det att bli så otroligt tyst och lugnt. Jobben trillar in och jag måste finna tid för att både skriva och sy och lilla Elli behöver stimuleras. Vintern lurar precis om hörnet och det är med både glädje och sorg vi lägger ännu en sommar i paradiset bakom oss.

Dopet var en fin avslutning på sommaren 2009. Nu återstår det att se vad nästa sommar bär med sig. Blir det mer utökning av familjen tro? Och hur ska det gå med alla mina små projekt? Vi får se. Först har vi en spännande vinter med resor och jobb och mysiga filmkvällar i mannens trygga famn att njuta av.

Bilder kommer när jag får några, har själv inte knäppt ett foto på hela veckan.