I två år har jag varit mamma, ja plus två dagar om man ska vara exakt. I två år har Aris varit pappa och tillsammans blev vi för två år sedan en familj. Stort. Möjligtvis det största man kan tänka sig. Nästan.

Störst av allt är ändå att det för två år sedan kom en liten ängel till jorden. En svarthårig liten ängel med mjuka rosa kinder och stora bruna ögon. Hon var det mest fantastiska jag någonsin har sett och rört vid. Jag minns hur hon låg och andades tungt i min famn och mot allas rekommendationer lät jag henne stanna i min famn genom i stort sett hela hennes första levnadsår. Hade det varit upp till mig så hade hon nog fortfarande legat där i min famn och tittat sig omkring i världen från den tryggaste av utposter hon någonsin kommer att få uppleva.

I förrgår var det två år som hon kom till mig. Min lilla ängel till dotter. Eleftheria. Ellibellibi. Jag har tårar i ögonen bara av att skriva det här. Denna lilla halvkretenska flicka har fullständigt vänt upp och ner på min värld, på allt, det går liksom inte ens att börja försöka förklara vad hon betyder för mig. Utan henne finns inte heller jag. Så känns det.

Numera hinner hon knappt andas alls mellan alla hyss och påhitt, de lugna bruna ögonen är idag gnistrande och intensiva - och alldeles proppfulla av kärlek. Hon älskar Pippi Lågstrump, dockor, dockvagnar, skor och handväskor. Ändå tas hon ofta för en pojke när vi är ute.

Grekerna här frågar mig ofta den smått förnärmande frågan om jag sov när Elli gjordes, här är det ett "charmigare" sätt att säga att hon inte liknar mig alls. Och det kan jag kanske hålla med om till stor del. Ändå känner jag in i varje cell att hon är jag. Hon har mitt sätt och min blick, även om hon fick sin pappas ögon. Hon har också samma behov av kel som jag vilket gör oss till ett keldreamteam.

Två år är hon nu och nej är favoritordet, dessutom är hon mycket kapabel, allt kan hon göra själv - tycker hon i alla fall. Verkligheten ser en aning annorlunda ut vilket ofta resulterar i mat över hela köket, fel sko på rätt fot, bakvända byxor och trosor på huvudet. Men vad gör det?

Om du någon dag hittar till den här bloggen lilla Elli, och kan läsa och förstå svenska (vilket du naturligtvis kommer att kunna), så kommer här ett viktigt meddelande som jag vill att du tar till dig och bär med dig genom hela livet.

Du är den vackraste lilla själv jag någonsin mött. Du är så godhjärtad och snäll och förtjänar det allra allra bästa i hela världen. Välj i framtiden en genomsnäll och vacker levnadspartner, en som får dig att skratta mycket och som hjälper dig att växa. Och den deagen du får egna små tottingar så vet jag att du kommer att ta hand om dem med samma tålamod och värme som du själv har tagit emot och kommer att ta emot under hela din uppväxt. Lyssna inte på de som förespråkar våld - de har fel, oavsett hur övertygande de kan vara. Du är fantastisk på alla sätt och jag älskar dig mer än allt annat på jorden. Du är det bästa som finns i mitt liv - och som någonsin kommer att finnas. - Mamma