Om man nu ska se krasst på läget så är det inte direkt ett tacksamt jobb att vara mamma. Inte i början i alla fall. Det är störd sömn och massa kläng och åbäke för att bebisen ska vara nöjd. Man offrar sig själv, och det är ju egentligen inga nyheter. Man gillar läget för man har inget val och man älskar ju den där lilla bajsgrisen fullständigt irrationellt mycket.

Men nu, nu börjar slitet betala av sig. Man vänder på myntet, så att säga.

Jag: Elli, kan du ta kontrollen till mamma?
Elli (hoppar upp från soffan): Mmm! (och hämtar kontrollen).

Jag: Elli, kan du ställa ut det här smutsiga glaset i köket? Kan du lägga den här högen smutstvätt i lilla rummet? Kan du dra lite i lakanet på den där sidan så det blir fint?
Elli (entusiastiskt): Mmm! Mmm! MMM!

Det är inte mycket man behöver lyfta fläsket från soffan för att göra längre. Skitsmart ju!