Nu kommer jag med ännu ett mammainlägg här, jag tror att jag saknar henne lite extra just nu...

När min mamma väntade lillebror Måns så blev hon som besatt i färgen babyrosa. Hon skaffade en rosa mysdress som hon bodde i och eftersom vi passande nog flyttade in i barndomshuset i Skivarp medan mamma var gravid så målades hennes och pappas sovrum babyrosa. Matsalen blev rosarandig och jag fick rosa blommor på mina tapeter (fast det uppskattade jag givetvis, prinsesstokig 5-åring som jag var). Mamma kunde helt enkelt inte få nog av rosa.

Jag har drabbats av något liknande, men färgen är grön. Jag smygkollar e-butikernas utbud av bebiskläder och fastnar för allt som är grönt. Eventuellt turkost och gult också, och gärna i kombination i form av retromönster, men inget blått! Jag har aldrig gillat färgen blå och nu har denna olust gått över i rent hat. Om det blir en pojke så får ni aldrig någonsin köpa blå kläder i present till honom, huuu vad fult! Oranget är läckert på grabbar, och så tillhör jag de galna mammorna som tycker att chockrosa detaljer kan vara läckert på en pojke. Jag antar att det inte är så vanligt någonstans, men här i Palle är jag säker på att många tanter skulle dö rakt av, av en hjärtattack eller nåt, om man skulle visa upp sin lille son i rosa kläder. Kul, tycker jag. Alltså inte att tanter dör, men tycka om nåt som gör en till rebell.

Men det snyggaste är alltså grönt. Jag längtar redan efter att få inreda barnens framtida rum med gröna väggar (gärna i olika nyanser i randigt eller så). Och nästa barn kommer att få bära många gröna plagg (oavsett kön, givetvis).

Egentligen är jag allmänt väldigt förtjust i färg, men grönt är ett nytillskott i favoritlistan (som består av lila, orange och fuchsia). Hur coolt hade det inte varit med ett barnrum med gröna väggar och lila eller knallrosa möbler? Craaazy nice!