Pojke eller flicka?

Vi var hos doktorn i tisdags, det hade jag glömt bort att berätta... Vår bebis låg därinne och mediterade, han förljer sin tillväxtkurva alldeles ypperligt, maskinen räknade ut att han var 12 veckor och fem dagar gammal och det var exakt 12 veckor och fyra dagar sedan första dagen på min senaste mens, som ju är det man utgår ifrån när man räknar graviditetsveckor och -månader. Duktig bebis alltså, Elli var alltid en vecka större än hon borde ha varit, men så var hon ju en stor bebis också, som vägde 3,4 kilo när hon föddes - två veckor för tidigt.

Papp-A-testet genomfördes med mätningar av nackspalten, näsbenet och nåt mer, plus att jag fick lämna ett blodprov. Detta test gör man för att bedöma risken för att barnet skulle ha någon kromosomavvikelse. Alla mätningar låg inom det normala, så nu väntar vi bara på resultatet från blodprovet, men jag är inte ett dugg orolig för det där.

Så avslutades undersökningen och spänningen låg i luften. Nu skulle vi eventuellt få reda på vilket kön bebisen har! Dock låg bebisen i djup meditation, med korsade ben, så hur mycket doktorn än buffade och hade sig (aj!) så kunde han inte få in en skarp bild på könet. Aris vankade omkring, som han alltid gör, och sa att det inte var jordens undergång om vi inte fick veta könet idag. Jag log medhållande men hoppades så innerligt att han skulle lyckas till slut. Men det gjorde han inte, så bebisen verkar vara en hemlighetsfull liten typ.

Under tiden doktorn höll på att greja så försökte jag hänga med i bilderna, han hade både 3D-monitorn på, samt den vanliga svartvita. jag tyckte felra gånger att jag såg nåt som stack ut mellan benen, men eftersom inte doktorn reagerade på det så såg jag väl fel. Jag var så säker på att det skulle vara en pojke så jag kanske skapade fantombilder? I allra sista bilden på den svartvita monitorn syntes dock plötsligt tre små parallella linjer och det sög till i magen på mig. När vi fick reda på att Elli var en flicka så var det just de tre linjerna som var hennes kön.

Så nu är jag inte alls lika övertygad om att det är en pojke i magen längre och det känns konstigt. Min intuition är fortfarande inställd på pojke, men de där tre strecken, vad betyder de om inte en liten fiffi?

Vilket som blir förstås alldeles perfekt och nästa månad får vi veta, men plötsligt blev hela könfrågan mer spännande.

Kommentarer
Postat av: Eva Henriksson

Det blir väl bra med en flicka också men Aris vill väl att det ska bli en kille????

Huvudsaken är att allt är ok.

Så duktig du är med datorn..beröm beröm.

Ja det är minsann inte lätt att förstå hur världen ska klara sig utan flyg? Det gåååår inte.

Inga hotellgäster alls i längden.

Idag har vi haft loppis för vår Hasselaförening. Jättejobbigt men roligt. Vi jobbar mot mobbing våld och droger ....och för elevstödjare och kamratstödjare. Vi behövs väl bland tonåringarna.

2010-04-17 @ 17:10:57
Postat av: Jo

Eva: Ja, det blir såklart superkul med en flicka! Då får Elli den syster som jag aldrig hade själv ;). Men jag växte upp med två gulliga brorsor och har inget att klaga på, så vilket som är underbart. Aris vill ha en son förr eller senare, men tycker att det blir mindre och mindre viktigt, konstigt nog. Han säger att nu när han har en dotter så har han insett att barnet är det viktiga och inte dess kön. Och så är det ju givetvis. Men innerst inne vet jag att det är viktigt för honom med en son, det är traditioner och familjenamnet (han är, trots en enorm familj, den enda i hela Paleohora som kan föra sitt efternamn vidare, och det endast om han får en son) och sånt som står på spel.



Fint att du gör en insats mot våld och mobbing, det behövs verkligen!

2010-04-17 @ 19:13:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0