I morse brände mamma rökelser som fick mig att intensivt minnas mina senare tonår, då jag drömde om kärlek, mystiska länder långt borta, vilda nätter och het passion. Senare har jag fått uppleva det mesta av det där, men då, i 17-årsåldern var allt bara onåbara fantasier som skapade stor frustration i mitt unga, otåliga hjärta.

Nu strömmar kvällssolen in genom storarumsfönstret här i mammas lägenhet på Lorensborg och ungefär samma ålder gör sig påmind igen. Kanske för att det var senast då, för nu nästan 10 år sedan, som jag senast faktiskt hade min hemadress här. Det är så nostalgiskt, så varmt... Som att resa genom tiden. Mamma lagar mat och Måns sitter vid datorn. Den enda skillnaden, det STORA skillnaden är väl monstret som sitter och sjunger inne i badkaret. Ja, och hennes lillebror som sparkar i min mage.

Ellis språk utvecklas i raketfart här, hon svarar numera jakande med ett roungande skaunskt JA och väldigt få grekiska ord och fraser tränger sig in i hennes tal. Det är rörande att höra och alla släktingar imponeras. Nästan lika mycket som jag. Det är nog första gången som ag tittar på henne och på riktigt känner att hon faktiskt är till hälften svensk, annars dominerar det grekiska så mycket. Det känns mycket fint.

Det här med att besöka Sverige på sommaren ger mig delade känslor. Alla har semester och man kan vistas ute i linne och jeans - temperaturen är perfekt. Alla är glada att se en och man har en självklar plats överallt. Det är så fint. Så fint att det är obehagligt, för nyfikenheten över hur det vore att leva här dyker upp för allra första gången sedan jag lämnade Sverige för gott den där ruskiga majdagen för drygt fyra år sedan.

Jag försöker skapa bilden av mig själv släpande på en trotsig treåring och en tung vagn genom Malmös snöklädda gator i vindpin och rusk. Alla jobbar och ingen avlastning finns att få. Kanske är jag arbetslös eller studerande med minimal ainkomst och tvingas lämna mina älsklingar på dagis alldeles för många timmar. Gråa, buttra ansikten som inte möter ens blick när man är ute och kyliga attityder och atmosfärer. För jag vet ju att det är så Sverige känns under större delen av året. Jag är inte naivare än att jag minns det.

Skulle jag flytta hit så skulle det inte bjudas till grillfest i lummiga trädgårdar tre dagar i veckan, medan de resterande fyra skulle gå åt till socialt mys och utflykter till Tivoli och djurparker. Kanske tur det.

Nä, jag har givetvis varken planer eller önskan att lämna mitt grekiska liv, för trots att mycket är bättre här så är livet som stort och känslan som finns inombords inombords fortfarande bättre där. Ett privat jetplan vore givetvis det bästa.