Intensiv fantasiförmåga - både fröjd och plåga

Idag har min fantasi skenat iväg allvarligt vid två tillfällen. Det händer ibland, jag kan inte få stopp på det. Det värsta är att min inlevelseförmåga är fantastisk och många gånger finner jag mig själv upprörd eller uppspelt över de saker min fantasi har skapat. När jag sedan skakar på huvudet och kommer tillbaka till verkligheten så brukar den åtföljas av antingen djup besvikelse eller överväldigande lättnad.

Idag fick jag uppleva både och.

Min första dagdöm handlade om att jag vann 5 miljoner kronor. Fem miljoner! Jag upplevde i min fantasti känslan av att mottaga nyheten om min nyvunna rikedom. Hur jag skulle berätta om det hela för Aris, och vårt firande. Vad jag skulle göra med pengarna såklart, vem som skulle få och hur mycket de skulle få. Om huset som jag skulle låta bygga åt oss, där jag skulle bestämma det mesta, eftersom det för en gångs skull faktiskt var MINA pengar, även om jag, godhjärtad som jag är, naturligtvis skulle dela dem med min man, fast på mitt konto. Jag drömde om ett liv utan studieskuld, utan tyngande känslor av beroende, möjligheten att uppleva vissa drömmar som kanske kostar en del. Ett fett konto till Elli för framtiden. Men sen blev jag girig och ändrade min vinst till 10 miljoner och det gjorde att jag sedan väcktes ur mitt nya liv. Man får aldrig ändra ingångsläget så. Insåg att det bara var i fantasin jag hade vunnit de där pengarna. Det var tungt. Jättetungt. Som att ha förlorat 5 miljoner kronor.

Men den dagdrömmen jag drabbades av nu alldeles nyss var värre, och lättnaden över verklighetens återkomst större än besvikelsen över den förra.

Jag fantiserade ihop ett liv där jag fick cancer, elakartad och aggressiv. Prognosen gick upp och ner, mellan hopp och förtvivlan. Efter ett år av kamp med otaliga mediciner och behandlingar, utan hår och naglar, utmärglad och grå, låg jag till slut inför döden. Elli var tre år och smärtan i att inse att hon förmodligen inte ens skulle minnas mig - hennes egen mamma, gjorde att jag satt och grät här hemma för mig själv. Jag hulkade! Fy faan vad det gjorde ont i mitt hjärta...

Sen insåg jag att det inte var verklighet. Att jag är frisk och stark och ung och vital (nåja), och imorgon påbörjar resan till varmare breddgrader. Med Elli och Aris. Min fina familj.

Puh!

Kommentarer
Postat av: Rebecka

Käraste Johanna.

Jag gör precis likadant, och ibland gör jag följetongar, alltså jag förfinar och broderar ut samma dröm under flera dagar. Eller tar upp en gammal dröm efter flera månader.



Och förresten så verkar det ju underbart att få se Elli igen och igen.

Jag känner något liknande nu med Kenzo, för vi gör en massa saker själva så idag har vi återsetts många många gånger och det är alltid lika mysigt.



Jag önskar dig all lycka och endast sköna dagar på din familjesemester!!!



KRAM KRAM KRAM KRAM

2010-01-13 @ 22:29:39
URL: http://www.stint.nu
Postat av: Jo

Mys nu med din goding, det enda som finns är här och nu.



Vi lämnar Palle om 2 timmar, spenderar en natt i Chania och åker vidare till Qatar imorgon. På söndag åker vi slutligen till Thailand. Det ska bli så skönt att äntligen få komma fram. Doppa fötterna i det ljumma vattnet och äta kryddstarka grytor.



KRAM KRAM KRAM KRAM TILLBAKA!

2010-01-14 @ 13:53:53
Postat av: Måns Gullberg

Hoppas du får en underbar resa syster.



Puss.

2010-01-14 @ 16:40:46
Postat av: Petra Glans

Hej Johanna! Jag som skriver är din mammas kusin Petra i Tollarp. Hittade Marie på Facebook och har därifrån sökt mig fram och hittat dina syskon och era bloggar och det känns så kul. Träffade Marie senast då din Mormor, min Moster Solveig begravdes, så det är ett tag sedan. Kände bara att jag ville skriva något. Fantastiska bilder på din familj! Hade varit kul att ha kontakt framöver. Tack för att jag fick titta in. Kram Petra Glans

2010-01-14 @ 18:53:59
Postat av: Tina

TREVLIG RESA!!!

2010-01-15 @ 10:46:27
URL: http://metrobloggen.se/greklandsbloggen
Postat av: Jo

Måns: Tack broris!



Petra: Oh vad roligt! Allting, att du hittat hit och att du vill stanna kvar. Att en pusselbit från släkten träder fram såhär. Här i Grekland är släkten så stor och tjock så jag njuter verkligen av att ha kontakt med så många av mina svenska släktingar också. KRAM!



Tina: Tack!

2010-01-16 @ 15:46:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0