Så himla poppis det har blivit att sammanfatta decenniet som gick i graven på sin blogg. Jag brukar försöka vara motvals, men det här hoppar jag på.

2000 - Första halvan av detta år gick åt till att skolka ffån Kemi- och fysiklektioner i Lysekil, samtidigt som drömmarna om att flytta hem till Malmö växte sig starkare för var dag. Jag hoppade slutligen av natur-marinbiologiprogrammet i Lysekil och hoppade på frisörprogrammet i Malmö. Jag sov mycket och färgade håret minst en gång i veckan. Gick upp i vikt. Blev så full att jag fick åka ambulans och läggas in på sjukhus i tre dagar. Längtade väldigt mycket efter kärlek och stabilitet. Bar hippiekläder.

2001: Jag lärde mig klippa och färga och rulla och föna. Hatade ytligheten omkring mig samtidigt som jag älskade skapandet. Kände mig smart och bra för första gången på länge.Blev lite mer indisk i min klädstil. Mycket bindhis och långa sammetskjolar. Rökelse, världsmusik och fortsatta srömmar om kärlek. Under sommaren tågluffade jag runt Europa med bästisen Rebecka. Blev "kvinna" i Sete och om möjligt än mer förvirrad.

2002: Detta året kommer jag alltid minnas som året då jag blev kär. För första gången. Efter en härlig vår med mycket skoj med bästis Johanna längtade jag desperat efter en kille. Jag famlade i mörkret en stund men sedan hittade jag hem. Himlastormade förälskelse i maj, och mer och mer under hela sommaren. Ihopflytt i augusti och förlovning under månens sken på Gran Canaria på julafton. Lycka.

2003: Tog jag äntligen studenten, bäst betyg av alla och stipendier. Men efter ett sommarlov som frisör var det dags att sadla om. Jag och pojkvännen drog till Malaga och studerade spanska. Massa choklad åts där, mycket pussar och vänskap och kärlek. Fint.

2004: Våren fortsattes i Spanien, spanskan blev riktigt bra till slut. Jag velade kanske för första gången gällande mitt förhållande. Kom hem i juni och började studera till lärare på Malmö Högskola i september. Flyttade in med killen på Sofiagatan 13. Skaffade katt och kände mig trygg.

2005: Studierna fortsatte och jag trivdes med min utbildning, särskilt med engelskastudierna. Jag kände mig hemma. Samtidigt började en stor längtan av att få uppleva något nytt ta sig form. Jag kände vardagstristessen omfamna mig. Sökte spänning i oskyldiga flirter, dans och hopp om utomlandsstudier. Blev kanske en sämre flickvän, fast det aldrig var min mening. Kärleken kändes fortfarande stark, men kanske en smula trist?

2006: Jag åker till Austrlien, tar dykcert i Barriärrevet. Blir våldsamt förälskad och sliter upp en väldigt fin kärlek och vänskap med min kille. Då var det möjligen det jobbigaste jag hade gått igenom, men i retrospekt inser jag att det var det enda som var menat att hända. Kärleken som hade känts så fin, ren, helig och stark, hade utvecklats till något annat och jag behövde gå vidare. Det tror jag att han också gjorde. Egentligen. Förälskelsen gjorde att jag övergav mina drömmars Australien och mina studier, och förde mig till ett mycket grått, blött och hårt London. De glittrande ögonen som hade föfört mig under ytan hade mattats av och verkligheten var väldigt rå. Efter tre veckor gav jag upp och satt i mitt gamla flickrum hemma hos mamma och sörjde. Det var tungt att ens komma ur sängen och så mycket som jag grät då har jag nog aldrig gråtit. Jag ville tillbaka till det råa, men överlevnadsinstinkten räddade mig. Kastade mig vidare och hamnade på Kreta. Efter tre veckor av okyskt beteende här flyttade jag in hos Aris och kände mig hemma. Som han kunde provocera mig! Men vilken passion, vilken urkraft! Jag blev förälskad igen, fast betydligt försiktigare. Tog inte ut nåt i förskott. Skulle bara stanna sommaren. Och kanske vintern... Jag kände mig mycket osäker på mitt förhållande, mitt syfte och mitt mål. Men jag mådde mycket bra. Firade jul i Sverige.

2007: Aris köpte en resa till Indien åt mig i julklapp. Där testade vi saker vi aldrig testat förr. Vi dansade, och sprang i sanden och köpte billiga smycken. Jag fick ont i brösten där på stranden och jag grät när jag simmadei havet för "det var ju så vackert". När vi kom hem kom chocken. Jag var gravid. Vi grät och bråkade och vägde och velade. Vad vill du? vad vill jag? Vad vill vi? Jag ville ha mitt barn och så blev det. Två månade därefter var jobbiga. Jag åkte till Sverige i juni. Vi gifte oss under en grillfest den 5e juli. Sommaren var otroligt varm och jag kände mig väldigt stor. Jag längtade enormt efter min bebis. Hon föddes den 5e oktober med kejsarsnitt och de första timmarna var väldigt snurriga och konstiga. Men hon var fin. Den finaste bebisen i världen och vi kom tillbaka till Paleohora 5 dagar senare som en familj. Småbarnstiden var magisk och jag satt mest i soffan och ammade.

2008: Jag rasade i vikt och kände mig snyggare än nånsin, samtidigt hade jag bästa bebin i världen och mysigt hemmaliv. Var i Sverige i mars, oktober och december. Firade nyår med Aris i ett råkallt Köpenhamn.

2009: Började sy kläder och sälja dem. Det gick bra och syendet blev bästa terapin för en kreativ själ som jag. Jag jobbade som frukostvärdinna på hotellet, sydde kläder, skrev, klippte hår och jobbade i klädbutik. Kände mig smått ofokuserad men ville inte välja bort något. Lille Lefteris föddes i juli och lille Alvin i september. Jag kände mig oerhört harmonisk under hela året. Förhållandet och äktenskapet kändes äntligen stabilt och kärleken starkare än tidigare. Elli döptes under påmpa, ståt och en massa gråt den 24e oktober, tre veckor efter sin tvåårsdag. Längtade efter ett större hus. Åkte till Sverige i mars och december.

2010: Jag känner på mig att det blir ett bra år. Massa nya energier och påhitt.

Gott nytt!