Aj
Man får ofta höra att man ska taaaa deeet luuugnt när man är gravid. Inte överanstränga sig och lyssna på sin kropp. I alla fall i Sverige och från "nordeuropéer". Jag bor ju dock i Grekland, i en by, och lever i en familj där alla kvinnor är starka som stål och tuffare än Pop Eye (svärmor födde fyra barn på fem år och "kände knappt av det"). Så jag har nog färgats lite av deras attityd. Dessutom är jag obekväm med pjosk (tack Lena!), särskilt om det inte är rejält befogat.
Så jag lever mitt liv som vanligt, klagar inte så mycket på gravidkrämpor, de är ju inte så många och de hör ju till. Jag flänger omkring på min cykel med Elli där bak och jagar henne som vanligt på stranden. Jag tänker inte ens på att det kanske finns en anledning till att gravida kvinnor manas att ta det lugnt i de extremt civiliserade länderna.
Men så målar jag utemöblemanget en kväll och tänker mig inte för. Jag böjer och bänder på mig själv som om jag vore Gummitarzan och märker inte ens att det hinner bli mörkt innan jag är färdig. När jag sen kommer in lagar jag mat på en gång och när jag sedan sätter mig ner så PANG!
Kramp i magen och extremt onda ilningar i ryggen. Läskigt! Jag blir till och med orolig en liten stund innan jag mäker hur total avslappning lättar krampen. Då slår det mig att det inte är särskilt tufft att vara tuff, utan ganska dumt.
Jag kan alltså på riktigt knappt ställa mig upp på mindre än en minut. Sakta måste jag veckla upp kroppen så att det inte ska hugga som knivar i både magen och ryggen.
Så, nu fick jag gnälla lite. Fritt fram för pjosk!
Ditt inlägg om fler kommentarer i bloggen manade mig till att lämna ett litet avtryck nu när jag var inne och kikade. Har ju inte gjort så många inlägg trots att jag verkligen gillar din blogg.
Sent men stort grattis till både körkort och graviditet!
Fantastiskt med en svärmor som hjälper till så mycket med barnen och vilken härlig och trygg uppväxt för barnen att växa upp med en stor familj. En kompis är förskolelärare här i Sverige och de har flera barn som är jättesmå, bara runt året fyllda, som är på dagis från 7.30 - 18.00 mån-fre... Hade ju varit en sak om de var många fröknar men det är de inte heller. Så barnen i din familj har det ju jättebra i sin "Bullerby":-)
Må så gott!
Sheida: Ja... Jag håller verkligen med. Elli växer upp nästan som en syster till sina kusiner. De träffas ett par timmar VARJE dag, äter tillsammans och hittar på bus. Det är verkligen avslappnat. Jag tänker ofta på uttrycket "it takes a village to raise a child" och hur bra det stämme rpå Elli. Nackdelen är väl att det ibland kan förekomma saker som inte går ihop med min filosofi, men då gäller det att markera tydligt att det får göras vissa skillnader, jag är mamma och det är förvånande hur stor respekt det faktiskt ligger i det här. Min svärmor och jag är och tänker väldigt olika, men vi respekterar varandra väldigt mycket och hon tränger sig aldrig på. Elli är så otroligt älskad och uppskattad av många och är fantastiskt trygg, så att det blir lite för höga tongångar ibland kan jag acceptera. Det är ju Grekland liksom ;). Tack för din kommentar!
Flitig läsare (just nu) av din blogg som aldrig lämnat avtryck men kanske dax att göra det nu så vi får ta del av ditt liv och ditt underbara sätt att skriva! Hittade dig på familjeliv för några år sedan o följt mer eller mindre under 3 år.
Hoppas kroppen återhämtar sig så du slipper det onda snart!
Ha det gott
Kul att du hänger med, familjeliv och jag har en riktig hatkärleksrelation... En bra sak är att den gett mig en del läsare. En dålig är alla griller den sätter i ens huvud. Kroppen känns redan bättre :).
Vet precis vad du menar med fl... Har gått ur för det enda det gav mig var lite kontakt med människor i samma sits som en själv när jag väntade första dottern. Många av dom har jag ännu idag kontakt med MEN i riktiga livet SÅ det va positivt!
Johanna, jag gillar att läsa din blogg av tusen olika skäl, men det är när jag läser rader som de ovan i ditt svar till Sheida som jag bara helt kapitulerar. Så fint!
Annars skulle jag egentligen bara skicka lite ojne vojne och pjosk - på begäran! :)
Anna: Nämen! Tack! Du anar inte hur det svalkar (värme är inget jag direkt suktar efter i ett 38-gradigt klimat ;)). Och tack för din omtanke ;).
