Jag är väl inte direkt känd för att vara världens bästa planerare, eller ha världens största tålamod (även om tålamodet idag är ganska bra på vissa områden, eller ja, generellt sett, när jag inte är gravid). Jag är impulsiv och "härlig". Men ibland är impulsivitet inte så lyckat.

Igår målade jag fransk manikyr på mina långa, starka gravidnaglar, det blev verkligen jättefint och idag gjorde jag samma på tånaglarna. Fräscht som tusan, men kanske inte så jättejag egentligen. Men skit samma.

Idag, ungefär en timme efter att tånaglarna torkat fick jag för första gången på de fyra år jag bott här lust att fixaiordning i trädgården. Jag räfsade och sopade och skurade och putsade. När allt såg lite fräschare ut kände jag att jag trots allt inte var helt nöjd. De gamla, flagade trämöblerna skulle må bra av en uppfräschning och nya kuddöverdrag till sofforna skulle verkligen pigga upp. Så letade reda på en gammal skrapa och började med att avlägsna de gamla färgflagorna. Sedan åkte jag och köpte sandpapper för att "göra det på riktigt", jag höll på med bordet och stolarna hela dagen och vaknade inte upp ur mitt fixartillstånd förrän klockan var sju. Nu är det bara målningen kvar och det är ju det roliga!

Men jag räknade inte med att jag skulle bli alldeles paralyserad av ansträngningen. Att ryggen skulle gå sönder fullständigt och att jag inte skulle kunna röra på mig knappt alls efteråt. Och nu snackar vi bara några timmar senare, medan jag har hållt mig varm och rörlig ända sedan själva ansträngningen. Tänk hur det är imorgon...

Och de stackars vackra naglarna ja... De varade inte så länge...