Slut i rutan
Vi hämtade mamma och körde vidare till Doktor Petroulakis för att checka att allt står bra till med den lille gubben i magen, och det gjorde det. Han ligger exakt i mitten på sin tillväxtkurva och är därmed redan ett lite A-barn. Sen körde vi en sväng till Jumbo (enormt varuhus med massor av inredningsprylar och barngrejer) där vi hetsade runt mellan hyllorna medan Aris väntade otåligt utanför (han hatar ställen av denna typ). Men jag fick tag på dynor till mina stolar och en uppblåsbar bassäng till flickorna som de kan ha hemma på yayas enorma balkong.
Sen pkte vi hem och landade hemma hos svärmor strax innan fem. Mamma var helt galen efter att få se och klämma på Elli som låg och sov middag, så hon fick tåla sig lite medan vi blev serverade fyllda tomater med hemgjord yoghurt, hemgjord mizithra (getost), sallad, bröd, kokta örter från igår och kall, saftig vattenmelon till efterrätt. Svärmor ursäktade sig många gånger för att hon inte had enågot flottare och min mamma kunde för allt i världen inte förstå vad som skulle kunna vara flottare. Kulturkrock nummer ett.
Sen vaknade lilla trollet och efter de första fem minuterna av nyvakenhet och skepsism så satt hon i mormors knä och matades med vattenmelon. Efter det var de oskiljaktiga. Mormor gav en massa presenter och Elli gav ofantligt mycket kramar, kel, pussar, vilda lekar och en aldig sinande entusiasm. Att säga att de fann varandra direkt är en ganska grov underdrift.
Vid tio började vi nattningsprocessen och entusiasmen utbyttes till övertrötthet på en sekund och det var en gråtande Elli som till skut kröp upp i sin säng med mjölkflaskan i handen. Men att hon somnade på en sekund tyder på att gråten mer handlade om en frigörelse av alla lyckokänslor än att hon faktiskt var ledsen.
Jag är alldeles slut, inte van att prata så mycket eller ens umgås så mycket som jag har gjort med mamma idag. Men det är en ljuvligt slut känsla och det är verkligen underbart att ha mamma här.
Så fin din trädgård ska bli, som dessutom verkar ha ett superläge med närheten till havet som du beskriver – nice!
Så härligt att ha någon av ”de dina” på besök och särskilt då sin mamma.
När jag bott utomlands har jag ofta känt att jag skulle vilja att mina nya vänner skulle besöka Sverige för att först då verkligen kunna förstå mig till fullo genom att se mig i den kontext och den bakgrund jag kommer ifrån. Har du någon gång känt så med din grekiska familj?
Ja, att jag skulle vilja att mina nya vänner förstod och såg mina rötter, min uppväxt, min kultur och mitt arv önskar jag alltid, men jag är ganska säker på att om de så spenderade fyra år i Sverige så skulle de inte kunna förstå till fullo. Det är därför man alltid känner sig lite halv när man "byter land". Familjen och vännerna hemma har svårt att hänga med i förändringarna som sker med en när man flyttar och absorberas av en ny kultur och de nya vännerna och den nya familjen kan aldrig riktigt förstå vem man är i grund och botten. Man blir för alltid lite ensam i sig själv. Men jag förstår absolut precis vad du menar.
Jag har min mamma 50 mil bort och tycker det är långt! Så kan förstå hur du känner nu, ni som inte alls träffas ofta. Njut nu av dagarna tillsammans!
Åh så härligt att ha Mamma-Mormor hos sig, bor själv 40mil från mina barnbarn 5 och 2år, men ska snart träffa dom innan vi reser till Kreta. Njut av tiden tillsammans!
Åh, jag vill också träffa min mamma! Och din med faktiskt. Ge henne en kram från mig. Puss!
Det var allt en speccad dag det :) Kul att Elli blev så glad! :D
Johanna: Ja, vi njuter i fulla dra, har blivit vana vid att utnyttja tiden :).
Jane: Ja, är det nån man vill ha nära är det ens mamma...
Johanna: I augusti baby!
Måns: Ja, hon är helt lyrisk, det första hon frågar efter på morgonen när hon vaknar är "Var är mormor?" och mormor ska göra allt med henne när hon finns i närheten, plötsligt är man inte så mycket värd längre ;).
