Att behöva luft
Värst var min rädsla när jag sov över hos morfar, särskilt när jag låg i hans sovrum, då var ångesten ofta kvävande. Jag låg ofta vaken i timmar innan jag till slut kunde somna. kanske låg det en energi i det rummet som skar sig med mig? Jag märkte nämligen när jag blev större och började sova i rummet intill, eller det på andra sidan storarummet, att rädslan för eldsvåda minskade drastiskt.
Idag är jag inte ett dugg rädd för eld, alltså, klart det skulle vara hemskt m det inträffade, men det är ingen fobi jag har som jag måste dras omkring med. Jag tänker aldrig att det ska börja brinna någonstans.
Men en annan fobi har tagit plats inom mig, och det är brist på syre. Jag drömmer ofta mardrömmar om att jag befinner mig under vatten och desperat behöver luft, men att ytan är långt borta. Jag simmar och simmar men når inte ytan och paniken väller över mig. I verkligheten blir jag numera obehaglig till mods när jag doppar huvudet under ytan och försöker hålla andan en stund. Jag befriar mig frn vattnet ofta långt före syret i lungorna tagit slut. Det är för obehagligt.
Att vistas i trånga barer, eller konserter, eller bussar eller var som helst där jag känner mig klämd och inte har någon direkt flyktrutt är också vansinnigt obehagligt. Klaustrofobi kanske det kallas? Men för mig har det samma ursprung som rädslan för att befinna mig under vatten. Det känns nämligen som att jag ska kvävas. Hjärtat börjar bulta och jag får svårt att andas. Läskigaste som finns!
Min värsta skräck är att begravas levande, jag får kräkkänslor nu bara jag skriver det. Jag kan verkligen inte tänka mig något vidrigare... Hellre att jag hoppar från eiffeltornet, eller kör en kniv i mitt eget hjärta. Inte för att vi kanske måste vara så morbida, men ändå...
Vad är du rädd för?
Det liknar din kvävningskänsla!!!Under vattnet får inte luft, kan inte andas....HEMSKT. Andningstestet på sjukhuset gör jag aldrig mer......klämma i näsan och andas ut ut ut.Så hemskt otäckt. Det är skräcken!Jag har ju KOL så det var därför de ville mäta men nej!!!!
Det där om att det finns för lite syre i rummet kan jag få för mig ibland, särskilt på tåg och bussar. Jättejobbigt, men börjar man väl tänka på det går det inte riktigt att sluta. Likaså när jag fastnade i en hiss en gång... Huvva!
Annars är jag rädd för tandläkaren och att någon närstående ska dö. Det är väl visserligen alla men jag är nog snäppet värre; Om någon inte svarar telefon är min första, ganska orationella tanke, att personen i fråga har dött. Att ramla i höga trappor är en annan rädsla, men den kommer av att jag numera får ganska kraftig svindel på höjder – så pass att jag tappar balansen vilket gör den där rädslan för att ramla till en ganska rationell tanke.
Efter den där gången då jag var i fotostudion i källaren och det började brinna över oss kan jag dessutom få ganska kraftiga panikkänslor när jag känner lukten av brandrök. Känslan när jag sprang genom en rökfylld korridor och inte visste om det gick att komma ut i andra ändan var fruktansvärd...
Nu verkar det som om jag är rädd för jättemycket. I själva verket tycker jag knappt jag är rädd för någonting. Haha!
Jag är rädd för tandläkaren - och för att bli tandlös - och kanske lite rädd för att bli skallig också, i så fall skulle jag ha peruk - en lång tjock med böljande hår ha ha, en sån hippiedröm. Tänk en gammal tandlös tant med fantastisk peruk hahaha...
En affirmation här för att motverka: Jag är en frisk kvinna med god hälsa och jag älskar min snälle tandläkare :) Mitt hår är rakt men fint. Jag är nöjd :)
Att en mördare ska mörda mig i mitt eget hus... Men dom känslorna kommer oftast när jag sett en skräck film eller en ryslig thriller :D
Höjdrädd också, tänk och trilla från en lång höjd och veta hela vägen ner att du ska dö...
Tror jag menade *Hög höjd :P
Jag är rädd för hur mycke' som helst. Går inte att räkna upp. Men hemskt skulle det vara att bli riktigt jävla sinnessjuk och samtidigt vara medveten om det och inte kunna stoppa det. Det finns hur många saker som helst att vara rädd för. Bara man själv sätter gräns. Tänk om det te.x skulle komma en svatt galen schimpans och slita en i stycken. Hua....
Men ar man medveten om man ar sinnessjuk? Tror inte det... Annars har du ratt, klart man ar radd for manga saker, allt som ar obehagligt. Men jag tycker det finns skillnad pa radsla och fobi. Ar man fobiskt radd for nagot sa kan kanslan vara orimlig.
Jag känner en ung påg som har de flesta bokstäver + Thorrets syndrom. När vi vid ett tillfälle var hemma och besökte hans föräldrar satt han på en gunga och skrek att han ville dö för att han inte var klok i huvudet etc etc... Han säger de hemskaste saker i tid och otid fast han inte vill. Han ritar och tecknar som en gud, fantastisk i matte et.c.Killen är superskärpt men hatar sig själv.Han har aldrig en paus med sitt eget vansinne trots droger. Huuaa.....PuP
