Drömmen om Lill-Babs
Jag ker med mamma i hennes bil i Malmö. Vid ett för oss välkänt övergångsställe blir jag plötsligt vansinnig och tappar all sans. Jag säger åt mamma att trycka på gasen och köra! KÖRA! Plötsligt ser jag Kristin Kaspersens glittrande ögon, glossiga läppar och gnistrande tänder le mot mig. Jag blir ännu mer vansinnig och skriker åt mamma att "trampa i mattan!". Kristin försvinner men efter henne trippar Lill-Babs fram på sina stiletter. Trots stiletterna är hon jättekort. Hon har fluffigt hår och bubbelgumsrosa läppar. Mamma protesterar, säger att hon kommer köra över Lill-Babs, men då kontrar jag "Jag skiter i vem du måste köra över, bara du KÖR! KÖR FÖR HELVETE!!"
Jag har ingen aning om varför jag fick panik vid det där övergångsstället. Eller varför jag drömmer om Kristin Kaspersen och Lill-Babs. Jag finner det hela ganska obehagligt faktiskt.
Konstigt.
Varför? KÖRNING? FUNDERAR DU PÅ DITT KÖRKORT?
Du tittar väl på något svenskt med LillBabs eller nyheter med Kristin?
hur kändes det när du vaknade?
Kram
Ja, jag är ju precis i tagen att ta körkort, så det spelar säkert in. Kvinnorna i drömmen tänker jag aldrig på så jag vet inte var de kom från...
Första tolkningen (ur lejonegots perspektiv)
Mamma sitter fast i sina gamla traggiga banor och ältar lite väl mycket, men nyligen har det öppnat sig en möjlighet för utveckling. Kristin står för fåfängan och Lill-Babs för hur patetiskt detta kan bli med åldern, och därför kan och bör de således hänsynslöst köras över. Nu när du får körkort, både i livet och i trafiken, får du makt att uppmana din mamma att köra vidare - Släpp det gamla för fan och KÖR, KÖR MÄNNISKA!
Andra tolkningen (ur drömmarens perspektiv)
Oavsett vilka hinder du möter måste du köra på i ditt liv och på den plats du nu har hamnat på, det är ju det du vill av hela ditt hjärta, men en liten del av dig kanske fortfarande oroar sig för gränsen mellan Sverige och Kreta (övergångsstället), där finns ju så fina, älskvärda människor vackra Kristin och folkkära Lill-Babs som alla svenskar älskar, och mamma måste givetvis pushas på för att hänga med i din nya utveckling. Hon har visat en liten tendens att fastna i det invanda och du måste uppmana henne att våga, att våga hänga med i det nya och köra vidare framåt, att trampa i mattan och för helvete KÖRA! ;)
Men mamma... du har väl aldrig haft problem med att tutta och köra?! Hahaha...
Båda dina teorier är härliga, men som jag skrattade när jag läste den första - klockren!
Puss!!
Du kanske helt enkelt tillhör den del av svenska folket som avskyr Lill-Babsklanen
io: Nja... Lill-Babs kan jag tycka är lite too much, men hennes döttrar tycker jag är ganska avslappnade ändå. Har nog aldrig funderat så hemskt mycket över det...
